Aftonbladet – 26 november 1850, sida 1

emot dörrarne och efter några ögonblick instörtade de. Gif er! ropade han till piraterna. Hvar cch en som sträcker gevär, skänkes lifvet. En trupp bertigliga soldater inträngde i kyrkan. . Helgoländaren gick i spetsen för dem. Ner med förrädaren! Fyr på bonom! Vi vilja ingen nådl!o skrek röfvaranföraren. I detta ögonblick afbrände flera af soldaterna sina gevär emot piraten. Han föll, men äfven Henrik, träffad af piraternas kulor. Ett uppehåll inträdde hörefter i striden. Ännu två eller tre af röfrarne föllo och sedan, bortkastande gevären, gålvo de öfrige sig. Ända bittills bade Brigitta vsrit mera död än lefvande. Nu föll hennes öga på Henrik, som öfverströmmad af blod vred sig på stengolfvet. Utom sig störtade hon till honom och nedkastade sig på knä. Du dö:? skrek hon jemrande. Min räddare, min befriare, min vän, mitt.allt!...o pFör er! Återseende i en bättre verldla stammade ynglingen sakta och ver ieke mer. Röfrarne voro redan slutna i kedjor och om bord på ett fartyg, som skulle föra dem till Tönningen, då befälhafvaren för bertigliga truppen infarn sig på borgen, dit Brigitia begifvit sig. Hen berättade, att Henrik för tre dagar seden arkommit i en liten öppen bit tll Tönningen och anmält, att den beryktade piraten Wilhelm Pzter befspn sig på Helgoland och att fröken Löwendahl vore i hans våld. Helgoländaren hade omtalat, huru han undkommit sjöröfrarne, derigenom --att ban ifrån: spetsen af en isolerad klippa, fasthållande sig i framskjutande buskar, nedbalat sig ända till vattnet och sir mande igenom bränningarne, uppnitt båten, med hvilken kan ankommit. På autorite:ernas befallning bade genast hundrade man inskeppats till Helgoland och landstöfdingen i Ribe hado blifvit underrättad om tilldragelsen. Ehoru kommendanten på ön genast lät göra en siup segelklar, för att återföra Brigitta till Ribe, så lemnade bon icke ön förr, än hon ull sitt hvilorum ledsagat den trogre, som för henne gått i döden och innan hon smyckat hans :raf med tårstänkta blommor. Anda till sin lefvads slut tänkte bon med kärlek och rörelse på den ädle ynglingen — På den alltför tidigt bädangångne. lut.