Aftonbladet – 26 november 1850, sida 1

fast värdighet. ;Du kan döda mig, j alla kunnen hopa brott på brott, men betänken, att en gång skall timman slå, då j skolen afgifva räkenskap öfver edra handlingar. Ar alltså icke hvarje gnista till något bättre slocknäd i edra själar . .. Tig!s ropade piraten, afbrytande den gamle och läggande handen på svärdet. ,J2g frågar nu för sista gången: vill du förrätta ditt kall ?x Mitt kall är att förmana dig, missdådare, eller förkunna dig himmelens straffdomar ! sade den andlige oförskräckt. Piraten drog svärdet och stod beredd att som en retad tiger störta på gubben, då plötsligt på afstånd en förfärlig explosion hördes. Kyrkans fönster söndersprungo och det var som skulle taket sammanstörta. Död och helvete, det är skonaren! Skep pet har flugit i luften, ropade piraten i raseri. Gån, skynden, skaff n mig underrättelse.n Ett vildt tumult uppsted nu i kyrkan. En man instörtade, hvars kläder och hår drupo al vatten. ;Fiender! ropade han. Dithmerscher, minst hundrade man hafva landat cch äro genast bär. Jeg bade knappt tid att kasta en lunta i krutkammaren och springa öfver bord. Till edra poster!s dundrade piraten. Tillsluten kyrkodörrarne! Sjöröfrarne klättrade upp på de vid fönstren resta ställningarne och gjorde sig stridsfärdiga Der komma del, ropade pötsligt en af piraterna. Pe äro tredubbelt starkare än vi. En hvit fana fladdrar framföre dem. Underkasta, gif er, olycklige! sade den 2ndlige, framträdande till röfvaran!öraren. Skonpa menniskoblod. Jag vill gå ut och underhindla...x sTig, gamle narr! ropade piratev, sväng sig upp på en al ställningarse. Uv rädaren Henrik går 1 spetsen för Fyr! Gif eld på hvita fanan! Utur trettio gevärspipor blixtrade det nu ifrån alla föpstren. En bre2kande musköttsolva svarade utifrån. Brigitta flyktade till den andliges sido, då ku lor inträngde igenom fönstren och nedslogo kalken ifrån murarne. Flera minuter räckte striden, Nu dånade bäftiga stötar och yxhugg