Aftonbladet – 25 november 1850, sida 1

bonom ifrån byn och framför, allt att drifva hönom emot: nordostliga spetsen af ön. Då den höga. klipp-planen der blef allt smalare och ändtligen .slutades.i. en. tvåbundrade fot öfver hafvet lodrätt fallande-klippa, så visste--dejy-att syktingen på denna punkt icke kunde undgå em. Försigtigt och blott långsamt förföljande honom, såsom jägaren långsamt drifver . det utmattade vilda i det utställda nätet, ilade sex pirater, eter ynglingen. Ehuru han igenom hvarjebanda bugter och tvärsprång sökte förvilla dem, så lyckades det dock icke; klippplatåer blef allt trängre och ändtligen såg han sig jagad till den yttersta smala. spetsen, som nu för tiden kallas: Nordhorn, Här utgör klippans bredd knapt fyra fot. Som en mur sänker. sig berget lodrätt ned i hafvet, utur hvilket, skildt från ön genom en-bred klyfta eller remnå, höjer sig ett isoleradt block af tornshöjd, men dock något lägre än öns plan. Då de här fortfarande bränningarne på flera ställen genombrutit klippans fot och det tornl!ika blocket liksom hvilar på fyra pelare eller fötter, så har man i sednare tider tillagt det namnet: Hingstenn, eller Hästen,,. I början af, sextonde årbundradet var likväl denna klippas gestalt och omfång annorlunda, än för närvarande. Väl höjde den sig äfven då lodrätt, tornhkt och skildt från ön genom en klyfta, men dess omkrets var dubbelt större och det åtskiljande afståndet, söm nu, utgör några famnar, in skränkte sig då till sex eller åtta fot. Sedan den tiden bar den vitirats af väder och vind, och stormar bafva blottat klippblocket från all jordbetäckning och gjort det så. ojemnt, att det, nu vore wästan omöjligt att en eller flera menniskor kunde finna plats på dess spets. Då var öfre ytan mera jemn, gråsbeväxt, Och utur det väldiga blockets sidospringor framstucko här öch der buskar och rötter. Ett bafva emed