Aftonbladet – 25 november 1850, sida 1

För äfven ned sakerna. Jag kommer efter och skall upphinna er, innan j öfverskridit borgens tröskel, slöt han, vänd till damerna. Som drifven af arbetsifver .hade Helgoländaren: vid kaptenens första ord nedsprungit ibåten, hvilken, sedan den emottagit damerna, genast stöttes ifrån skeppet och efter få ögonblick landade. Båten återvände till skonaren, då Henrik fattsde en af de tyngsta bördorna och med damerna förut, gick så hastigt emot trappan, att de ännu öfrige fem sjömännen — två förde båten åter tifl skeppet — knappt kunde följa bonom. . Ifrigt och ofta återkastande en: blick till fartyget, ifrån hvilket, kaptenen nu, med ett större antal matroser, lade ut och rodde emot land, steg ynglingen med damerna upp-j före trappan, och ändtligen uppnådde man höjden. Ett afstånd af omkring sexhundrade steg skilde de ankommande ifrån borgen. Nu, framåt till borgen! sade Henrik brådskande. Basta, kamrat! sade en gammal matros, skarpt betraktande Helgoländaren: xKaptenen har befallt att vänta honom här: Vi kunna ju gå litet förut, sade Brigitta, med något darrande röst. Förlåt, fröken ! svarade matrosen, det är emot de order som kaptenen gifvit mig. Derom vet jag ingenting, sade Henrik likgiltigt... ;Hvarföre kunna icke damerna gå förut? Vi komma sedan .efter med packningen. Och jag säger nej! Icke förr än kaptenen hitkommit. Tänker du öfverträda hans order?) frågade matrosen. j Jag vågar deti ropade Helgoländaren, dragande sin .matrosknif.. Rädda er,, ropade han till fruntimren, ställande sig emellan dem cch deras ledsagare. Fort till borgen! Jag betäcker, or flykt,n... ga vg hvita .Förräderi! Fånga dem! Ner med förrädaren, ropade matrosen, äfven dragande sin knif och