Litteratur. Christendomens Hufvudläror, populära föres äsniogar af N. Ignell, bafva blifvit afslutade ned ett nyligen utkommet femte häfte. — Då detta förtjenstfulla och i sitt slag märkvärdiga arbete härigenom är fulländadt, torde det icke vara alldeles ur vägen, att taga det vigtiga imne, som dessa föreläsningar angå, i ett närmare betraktande, för så vidt frågan rör sakens vetenskapliga ställning inom tidehvarfvet, och des: förhållande till folket i det hela. Theologien ses med ganska olika ögon af dess egna idkäre ex professo, och af allmänheten. Härvid företer sig en egenbet, som ofta förbigås, men som verkligen förtjenar ett strängare skärskådande än man vanligen egnar deråt. I andra vetenskaper ärn, med ganska få wuädantag, alltid idkaren sjelf och publiken ense om en sak åtminstone, nemligen den, att den idkade veteuskapen har ett -gagneligt syfte, vare sig för immateriella eller materiella ändamål. Men i afseende på theologien står man, just i denna primitiva fråga, på en besynnerlig punkt. Under det att theologerne sjelfve — framför allt deras högsta synliga oheer, prelaterne — anse, eller dock låtsa anse, att theologien omfattar det vigtigaste af alla läroämnen i verlden, enär den heter en ,scientia de Deo rebus divinis, hålla snart sagdt alla andra menniskor, oaktadt de skatta religionen ganska högt, theologien för föga bättre än en samling balflärda spetsfundigheter; eller så kallade Nugz scholastice. De hysa denna före? ställning, alldeles icke såsom visse theologiske fanatici påstå, af förakt för det gudomliga, eller af liknöjdhet för gudsfruktsn och religion; motivet är snarare det rakt motsatta. Det är också just häraf, som dem på sednare tiden uppkomna märkvärdiga omständigheten inträffat, att man så allmänt gör skillnad emellan theologi och christendom;: Huru vore detta förklarligt, om man icke på ena: sidan varmt intresserade sig för den sednare, utider det att man med temligen stark köld betraktade den förra? Men hvaraf, åter, kan detta :härflyta, om ej af den grundföreställningep, att christendomen som sådan angår det för menniskan angelägna till vinnande och bevarandeaf det andliga lifvet och -den sanna--gemenskapen med