Aftonbladet – 22 november 1850, sida 1

Den unge Helgoländaren var just aflöst ifrån styret, då befälhafvaren vinkade honom till sig. Har du i Ribe hört något närmare om det danska skeppet, som kryssar på denna höjd ? frågade han ifrigt. Ja, patron, svarade den förre. Det har ofta anropat fiskare i trakten. Det förer sexion kanoner och ett utsökt manskap., Alltså dubbelt flera än vi,, sade kaptenen. Tror du, att vi af honom kunna vinna försprång ? Nej, herrel, svarade öboen. Vi segla ju så att stänger och spiror böja sig, och han har dock ännu icke tillsatt alla de klutar, som hans master och rår kunna bära. Skarpare kunna vi icke anstränga Pilen, utan att han intager vatten, och jag vill icke heta Henrik Jasper, om icke dansken efter två timmar tilltalar oss på kanonspråket.: Jag skulle svara derpå, oaktadt han är dubbelt bestyckad, sade kaptenen, som betänksam gick med stora steg upp och ned på däcket; men jag har andra planer och måste derföre söka att nu undvika hvarje strid. Hör, Henrik, tillade han efter en kort paus, förtroligt läggande handen på ynglingens axel. PDu har någon tid tjenat under min vän, Röde Jan, Den gamle var en tapper karl, en vän till hafvet, men fiende till alit hvad som flöt derpå; du har säkert lärt något i bans skula Icke utan, svarade Henrik, torrt. Jag tror, att du icke är en af dessa fega, blödiga figurer, som för hvarje djerf handiing behöfva ett år eller mera till öfverläggning. Fyra af, patron! BSigta icke så längel inföll Helgoländaren lugn, stickande händerna i fickorna på sina vida benklåder. Säg hvad ni ämnar göra, behagar det mig, så deltager jag i kapet, om icke, så låter jag blix bDu känner ju ganska noga er klippa och följaktligen borgen och dess belägenhet ?, frå gade den förre. Helgoländaren log ett ögonblick, och gjorde sedan en rörelse, som hade han velat säga, att han ansåg frågan för högst öfverflödig.