Aftonbladet – 22 november 1850, sida 1

Huru stark är besättningen?, frågade Dirk vidare. Omkring trettio man, svarade Henrik. Kan borgen tagas genom öfverrumpling eller storm ?n Nej, dertill är han för fast, och kommendanten är en gammal klok krigsbuss, svarade ynglingen. Men om en fiende försökte, skulle öboerna understödja kommendanten ? frågade den förre ytterligare, Nej, de skulle hålla sig stilla, Om de visste, att det icke gällde deras skinn, sade Henrik. De älska lika litet slesvigska herrskapet, som tullen och borgen Kanhända skulle de sjelfva räcka handen...y Dertill äro de alltför klokay, afbröt här den unge manner, De veta dessutom, hvilken lön alltid väntar förrädaren. Henrik Jasper,, sade kaptenen, fattande ynglingen vid armen och förande honom i närheten af fockmasten. Jag tror, att du icke är en förrädare. Vore du en, så vid oceanens alla hajfiskar! härgde du genast vid en af dessa rånåcker I Herreo, svarade ynglingen, blickande kaptenen dystert allvarligt i ögonen; genom hotelser uträltas med mig ingenting. Jag utfrågar icke edra hemligheter. Tror ni dem icke vara säkra hos mig, så behill dem för er sjelf. Nej, sade kepten Dirk, iu har en gång tjenat den tappraste karl, som någonsin trampat salt vatten under fötterna. På Röde Jans skepp kunde lika litet finnas en förrädare, som en feg kruka, hvars kinder bleknade, då svarta flaggan uppspikades på masttoppen. Jag vill åt dig anförtro mig.? Om ni finner det nödigt, så gör det, svarade Henrich Kant; det vill våga, ni gör det för egen skull, ty: hvad mig beträffar, så är jag alldeles icke nyflken. Du måste ara mig behbjelplig vid mina planers utförande, och lyckas de, erhåller du en rik andel af bytet och första styrmansplatsen på Pilen! sade Dirk, läggande handen förtroligt på ynglingens arm. Som du vet bief ge