Aftonbladet – 21 november 1850, sida 3

ej enskiidt anfallne; ty då vore deras jJäf lag -lligt; men nu var det domstolen, såsom konstitutionel makt, och då egde den att sjelf dömma i saken. (Insändt.) Uti tidningen Aftonbladet för lördagen den 9 i denna månad fiones införd en artikel, som. under rubrik En makalös Domp, innefattar dels en vidlyftig resum af förhandlingarne i en rättegång emellan grosshandlanden Robert Nettelbladt och hofkamereraren Sahlin, angående utbekommande af prisskillnad för ett parti bränvin, som den förre, genom mäklareslut, försålt till den sednare, men denne icke å den ,för levereringen bestämda dag uttagit och be: Italt, dels ock en framställning af sakens utIgång hos rådstufvurätten, jemte de af bemälde rätt begagnade domskäl, hvilket sednare allt likväl i största korthet omförmäles sålunda: att, ehuru Nettelbladt styrkt sig hafva varit berättigad att af Sahlin erhålla 38 sk. pr kanna, I men han, vid försäljning af varan till annor man, icke erhållit mer än 25 sk., rätten likt väl funnit honom icke hafva styrkt sig på denne -Jaffär hafva något förlorat, emedan det ju vore möjligt att han inköpt bränvinspartiet för så -Igodt pris, att han, utan förlust, kunnat aflåts ; I detsamma för 25 sk. kannan, hvadan käromå let ogillades. ,) Hvar och en, som med någon uppmärksam het genomläst ifrågavarande artikel, måste utan tvifvel hafva insett att förbållandet icke kan vara sådant, som det af artikelförfattaren blifvit framstäldt, och insändaren, som, efter det .Jsaken väckt något uppseende såväl bland jurister som affärsmän, ansett det af flera orsaker vara af vigt att framställniogens sannings enlighet undersöktes, har af sådan anledning I förskaffat sig del af den ifrågakomne domen, af hvars genomläsande man inhemtar, att icke ett ord af hvad artikelförfattaren om dess innehåll berättat är med sanningen öfverensstämmande, med undantag deraf att grosshandlanden Nettelbladts käromål blifvit ogilladt. Till undvikande af allt onödigt tvistande om hvilkendera, artikelförfattaren eller insändaren, härutinnan har rätt, införes här nedan ordagrannt den del af domen, som innefattar sjelfva decisionen. Den lyder sålunda: Alltså anser väl Rådstufvurätten Hofkamerersren Sahlin skyldig, att till Grosshandlanden Nettelbladt gifva ersättning, för de förluster, som, genom Sahlling bristande åt Contractet, i följd af prisskilnac isamt kostnader för Notarii Publici beskickning och bränvinets omförsäljning må hafva Nettelbladt tillskyndats; men emedan Nettelbladt till bestyrkande af det pris å bränvin, som, vid ifrågavarande levereringstid, var allmänt gällande, endast ingifvit er Jaf Stadsmäklaren J. Nordblad den 45 Juni 1844 utI färdad slutsedel, angående ett parti af 3400 kannor bränvin, som blifvit genom Nordblad från Nettelbladt till annan person bortslutadt, efter ett pris al! 25 sk. rgs kannan, hviiken handling, emot Sahlins bestridande, icke utgör full bevisning om då gällande bränvinspris; ty och då bevisning icke eller åstadkommits om de Nettelbladt i öfrigt tillskyndade kostnader, hvarför han fordrat betalning, varder hans käromål till alla delar ogilladt; dock finner Rådstufvurätten, med afseende å hvad i saken förekommit Sahlin icke kunna, på sätt han i genstämning påstått, någon ersättning tilläggas. Häraf finner man således att domstolen ingalunda, på sätt artikelförfattaren lögnaktigt uppgifver, fordrat bevis att 38 är mer än 25, eller att hr Nettelbladt, som varit berättigad till betalning efter 38 sk. pr kanna, gjort en förlust, då han endast erhållit 25 sk., utan måste det finnas uppenbart att domstolen ansett prisskillnaden samt den förlust Nettelblad! deraf lidit, böra, i fråga om Sahlins skyldighet att ersätta densamma, berändas efter en annan grund samt bestämmas till skillnaden emellan det pris, som var med Sablin afslutadt och det som å levereringsdagen kunnat erhållas, d. v. s. det då här å platsen gällande börspriset, och emedan Nettelbladt icke hade styrkt hvad som vid nämnde tid utgjorde börspris å bränvin, så att domstolen deraf kunde bedöma om och med hvad belopp detta pris understeg det han af Sablin sig betingat, fann domstolen, i insändarens tanka, ganska riktigt, att någon ersättning, i sakens såbeskaffade skick, ej kunde Nettelbladt tillerkännas. Att domstolen bordt, då vederpartens rätt deraf berodde, emot dennes bestridande, såsom gällande börspris antaga det belopp, hvartill hr Nettelbladt sjelf å levereringsdagen under hand till tredje person försålt ett parti bränvin, eller latt domstolen skolat, utan afseende å hvad :Isom för dagen utgjorde börspriset, bestämma Sahlins ersättningsskyldighet efter det pris Nettelbladt för nyssnämnde varuparti erhållit, läIrer enhvar, som har sitt förnuft i behåll och Jär i frågan ointresserad, destomindre vilja påIstå, som det i sistnämnde affår berott af hr Nettelbladt sjelf såsom säljare att bortsluta sin vara till huru lågt pris han behagat. Snarare torde det kunna ifrågasättas, huruvida ens det noterade börspriset må anses utgöra laglig grund för bestämmandet af sådan ersättningsIskyldighet, hvarom här är fråga. Afallt detta ll inhemtas emedlertid, att orsaken, hvarför käromålet vid underrätten af hr Nettelbladt förlorades, härrörer icke af någon wspetsfundighetn hos domstolen, utan, efter hvad det vill synas, af det sätt, hvarpå hans talan derstädes Jaf ombud utfördes. PP Fv RAR RI ss I -— ewe CT FR SA MW EA NM NM -8 mMOUt WW OO N RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Uti det vid rådstufvurättens ö:te afdelning anhän