I afseende på Spanien omnåmnes de båda regeripgarnes ömsesidiga sympathi, hvarjemte anmärkes, att, vid underrättelsen om det brottsliga anfallet mot Cuba, hade Antill stationen blifvit förstärkt med befailning om understöd åt spanska auktoriteterna. I afseende på Danmark yttras: Danmark tager fortfarande vårt lifligaste deltagande i anspråk. Denna gamla bundsförvandt, som efter våra motgångar hade att lida så mycket för sin trohet mot Frankrike, har oaktadt sin armåes tapperhet ännu icke kufvat det uppror, som utbrutit i hertigdömet Holstein. Vapenstilleståndet af den 18 Juli 1849 erkände3s genom den Frankfurska interimsstyrelsen, som uppdrog åt Preussen att underhandla! i Tysklands namn. Efter mödosamma underhandlingar afslöts den 2 Juli ett fördrag mellan Danmark och Preussen under Englands be medling. Detta fördrag ratificerades först genom kabinettet i Berlin och dess bundsförvandter, samt om:ider äfven af Österrike och de makter, som äro representerade i Frankfurterförsamlingen. Medan dessa underhand-. lingar påstodo, öppnade de med Danmark i godt förhållande ståend? makterna konferenser il London för att enligt äldre traktater garantera integriteten utaf konungens af Danmark stater. Om de förbundna staterna ännu icke kommit så långt att de satt en gräns för striden i Nordtyskland, så hafva de åtminstone uppnått det lyckliga resultat, att stridens ut-) sträckning blifvit inskränkt, h:lst den nu endast består mellan konungen af Danmark och de provinser som ännu icke underkastat sig. Vi skole vidare anmoda konungen af Danmark att genom institutioner upprätthålla hertigdömenas rättigheter; å andra sidan skole vi lemna honom allt det understöd, som han är berättigad att fordra, i kraft af våra fördrag och vår gamla vänskap., I afseende på de politiska förvecklingar, som söndra Tyskland, hade Frankrike iakttagit den strängaste neutralitet. Så länge Europas jemnvigt och franska intressen icke kränktes, skulle samma om aktning för gran nars oafhängighet vittnande politik fortsättas. Man hade anledning hoppas ett förestående slut på de Montevideanska striderna, som så länge stört det goda förhållandet mellan Frankrike och Plata-republikerna. Derefter omtalades handelsoch sjöfartsfördrag. Man hoppades snart kunna afstuta ett nytt fördrag med England; fördraget med Belgien af den 7 Nov. 1849 hade visat de bästa resultater. Fördrag med Chili och Bolivia voro på väg att afslutas. Härefter kommer följande resumå: Oaktedt de svårigheter, som mött, hafva lag och ordning återfått sitt herravälde, så att ingen mera hoppas något af våldsamma medel. Mon ju mer bekymren för det närvarande försvinna, desto be: gärligare öfverlemnar man sig åt spekuletionen på framtiden. Emedlertid önskar Frankrike framförallt lugn. Ånnu upprördt af da faror, ihvilka samhället sväfvade, blef det främmande för partiernes eller de monniskors strid, som äro så små i jemförelse med de ifrågavarande intressena. Jag har ofta vid gilfven anledning förklarat min tanke, att jag skulle anse dem såsom ganska brottsliga, hvilka af personlig äregirighet kunde vilja kompromettera den stabilitet, som konstitutionen försäkrar oss. Det är mina innerliga öfvertygelse, den har aldrig blifvit skakad. Endast det allmänna lugnets fiender hafva kunnat vanställa de enkla åtgärder, som varit en följd af min ställning. Såsom republikens första embetsman har jag varit nödsakad att sätta mig i förbindelse med andliga, med domare, mad åkerbrukare, med industriidkare, med administrationen, med armåen, och jag har skyndat mig att begagna hvarje tillfälle för att betyga dem min sympati och min tacksamhet för det bistånd de lemnat mig; och öfverallt hvarest mitt namn liksom mina ansträngningar bidragit att befästa andan inom armåen, öfver hvilken jag ensam enligt konstitutionens föreskrifter disponerar, har det varit en tjenst, som, jag vågar säga det, jag tror mig bafva gjort landet; ty altid har jag låtit mitt personliga inflytande verka till ordningens fördel. Den orubbliga regeln för mitt politiska lif skall under alla omständigheter blifva att göra min pligt, — intet annat än min pigt. Det är nu tillåtet för hvem som helst, undantagande mig sjelf, att vilja påskynda revisionen af vår konstitution. Om konstitutionen innehåller fel och faror, så hafven j fallkomlig frihet att utplåna dem. Jag ensam, bunden af min ed, innesluter mig inom de trånga gränser, som den uppdragit. Generalråden hafva i stort antal uttalat sin önskan om konstitutionens revision. Dessa önskningar äro endast ställda till den lagstiftande makt:n. Hvad mig, folkets utvalde, beträffar, som endast beror af folket, skall jag alltid foga mig efter dess lagligt uttalade vilja. Ovissheten om framtiden föranleder många bekymmer, jag vet det väl, äfvensom många förhoppningar. Måitte vi alla förstå att göra fåderneslandet ett offer af alia dessa förhoppningar och endast sysselsätta oss med dess intressen. Om j under denna session voteren konstitutionens revision, så skall en konstituerande församling omarbeta våra grundlagar och reglera den lagstiftande församlingens öde. Viljen j icke votera revisionen, så skall folket år 1852 högtidligt uttrycka sin nya vilje. Men huru ock framtiden mä gestalta sig, så låtom oss komma öfverens derom, att det aldrig bör vara passion, öfverraskniog eller våld som bestämmer en stor nations öde; låtom oss hos folket ingjuta kärlek till freden, i det att vi med lugn sköta våra förhandlingar; ingjutom aktning för rättvisan, genom att aldrig sjelfva skilja oss från densamma., Budskapet slutas med följande ord: Jag har ärligt öppnat eder mitt hjerta; besvaren min uppriktighet med edert förtroende, mina goda afsigter med edert bistånd, och Gud skall göra det öfriga.