stig upp i mastkorgens J öboer ären tre gånser skarpsyntare än andra menniskor. Beatrakta det fremmande skeppet, se efter hvad lagg det förer och hvilken kurs det styr. Lugn lemnade den unge mannen rodret. Blixtsnabbt var han uppföre repstegen, såg några minuter i fjerran, kom sedan ned och sade med sitt vanliga lugna allvar: Ett vältackladt skepp, går under bramsegel, undersegel, klyfvare och fock — och styrer vår kurs. Någon flagga kan icke upptäckas.n Godt! sade kapten Dirk, liksom för sig sjelf, under det att Helgoländaren åter trädde till styret. Fyra eller fem sjömil är alltid ett stort försprång, äfven vid skarpaste jagt. Vi vilja hålla ett par streck sydvart, tillade han, vänd till den styrande. Med hög, skarp stämma gaf kaptenen befallning att vända. Raskt utfördes manövern, skonaren föll af ifrån sitt förra lopp, men snart igenomskar han ånyo de skummande vågorna och bildade breda fåror på skeppets begge sidor, Kapten Dirk hade just åter vändt sig till damerna, då den förra stämman ljöd ifrån masten; Ho! Patron! (så kallade man då merendels skeppsbefälhafvare) Det fremmande skeppet har äfven vändt. Som jag tänktel sade kapten, med en vanlig sjömansed. Men gynnaren skall finna sig bedragen och snart öfvertygad, att Pilen med skäl förer sitt namn. Skräck på jagaren och gaffelseglen! tillade han med hög röst. )Vi komma att företaga en kapplöpning., Han hade icke sagt för mycket. Pilen hedrade sitt namn. Som en sporrad springare sköt den igenom de gröna vågorna, hvilkas skum stänkte ända upp på akterdäck. Under tiden hade samtliga manskapet samlats på fördäck. Alla talade sakta och af folkets miner och åtbörder trodde Brigitta sig kunna sluta, att talet gällde det fremmande skeppet,