Aftonbladet – 20 november 1850, sida 1

piraterna äfven funnit tillflyktsort hos munkar, som bebott ruinerna efter ett den heliga Ursulas kloster och gifvit dessa andliga tionde af deras byten. Då sedermera ön, isynnerhet för sillfångstens skull, mera befolkades, kommo invånarne i ytterligare rykte att, om icke sjelfve drifva sjöröfveri, åtminstone på åtskilligt sätt gynna och befordra det. Väl hade hertig Friedrich af Schleswig redan år 1490 låtit på ön uppföra ett blockhus, men besät:ningen var för svag och i näfrättens tider medförde röfveri så väl till sjös som till lands icke något vanärande; den starkaste triumferade, den svagare betalade med lif eller egendom, och man såg i sådana tilldragelser föga annat än krigets vanliga lopp. Nämnde tid — år 1534 — är det, i hvilken händelserna för följande, på gamla urkunder grundade, berättelse tilldraBit sig. Solen lyste klar igenom d: götiska fönstren på domkyrkan i Ribe — en gammal stad, som då tillhörde Nord-Jutland. Två fruntimmer, ett äldre och ett yrgre, lågo på knä framför bögaltaret i stilla bön. En äldre herre i svart sammetsmantel stod några steg bakom dem. Han höl! den aftagna baretten andäktigt ihanden och syntes förena sin bön med damernas. Den yngre af dessa var omkring tjugu år och påfallande skön. Hennes drägt antydde en ilicka af förnämt stånd. Öfver det kastanjebruna båret bar hon en reshufva, rikt besmyckad med perlor. En dyrbar gördel omslöt det smärta lifvet och visade den sköna gestaltens berrliga Vext. Under det att de tre framför högaltaret förrättade sin andakt, gick en mar, hvars hela ytire hade något egendomligt, långsamt uppefter en af de två sidogångarze, sakta hvissiende en melodi och betraktande grafstenarne och de vid väggarne anbragta, mera fristående minnesvårdarne. Hans ansig:e var brändt af sol och vind, dragen icke fula, så mycket det ylviga skögget, hvartill de jånga korpsvarta lockerne slöto sig, lät se: mwea de utiryckte något särdeies vildt och trotsigt, hvartill det mörka ögats dystra blick lisynnerhet bidrog, och hvilket äfven uttalade