Der nedsatte sig Lisa åter vid bordet och ade hufvudet stillatigande på kudden. Baasen ville yttra några tröstande ord till renne, men hon sade bedjande: Tala ej, käre fader! Jag är så trött. — Låt nig hvilala Baas Gansendonck satte sig stilla åter på sinstol och göt tysta tårar öfver sin älskade lotters snara död... En half timma hade förflutit, utan att en rörelse, ett ljud, en suck skulle ha förrådt närvaron af menniskor i detta rum, då man plötsigen hörda en vagn hålla utanför dörren. Der är Kobe, Lisa! der är Kobe!s ropade Baas Gansendonck glad. Jag känner igen vår hästs traf.v En svag glimt af hopp glänste i den döende flickans ögon. Drängen inträdde verkligen i rummet. Lisa tycktes samla alla sina återstående krafter, för att emottaga den glada underrättelsen. Hon upplyftade hufvudet och vände sig mot Kobe. Baasen sprang upp och ropade: Nå, Kobe, nå?n Med tårar i ögonen svarade drängen: Ingenting uträttadt! Den herrn, som skulle tala för Karl hos ministern, har rest till Tyskland .. . Ett sakta, men högst smärtfullt klagorop undslapp Lisas mun. Hennes bufvud föll tungt tillbaka på kudden, under det stilla tårar trängde fram ur hennes ögon. Ack! ack! suckade hon nästan ohörbart. ,Han skall aldrig mera se mig här på jorden. XL Den som sär tistel får skörda törnen. En vacker morgon gick en ung bonde med hastiga steg på den stenlagda vägen från Antwerpen till Breda. Han andades fort och svetten perlade från hans panna. Likväl stråade en outsäglig glädje i hans ögon , och i de