Nej, nejl ropade fadren. Karl har inte haft något att förlåta dig. I hans ögon var du alltid den rena, skära liljan. Till och med då, när mitt vansinniga högmod tvingade dig till en oförsigtighet, och allt hopade sig för att ingifva honom misstroende, försvarade han sig mot den ringaste misstanka och sade stolt: Min Lisa är ren — hon älskar mig ensam på jorden!! Ett ljuft leende Iekte kring jungfruns läppar, i det hon sade: Ö, denna visshet skall förljufva min dödsstund! Då jag är deruppe, skall jag bedja Gud för honom... från himlen vill jag le mot honom, hvarhelst han går, tills äfven han kommer.n Den glada tonen i Lisas röst ingaf hennes fader mod att göra ett försök att afieda hennes tankar från så sorgliga ämnen. Muntert fortfor han: Och du vet icke, Lisa, allt hvad han i förrgir sade mig om en vacker trädgård som han vill anlägga åt dig, så snart hån blir fri — med vackra blommor, slingrande gångar och stigar, löfsalar, gräsmattor och dawmmar.... Och medan man arbetor dermed, vill han göra en resa med dig till Paris cet visa dig de skönaste saker i verlden, och uppmunira din själ. genom sin trogna kärlek samt genom alla förströelser och fröjder som han kan uttänks: O, Lis2, tänk bara — att du då redan skall vara Karls hustru. Intet på jorden kan då mera skilja er; ert lif skall vara en bimmel, full af salighet! Och Karl vill, att jag skall bo med er och hans mor i bryggeriet. Han skall vara min son. Du, Lisa, skall återfå en öm moder. Jag skall genom vänlighet och saktmod återvinna byfolkets vänskap. Alla skola akta och älska oss. Vi vilja alla älska hvarandra, förenade genom broderskäriekens band och fredligt tillbringa vårt lif på jorden .:....