Aftonbladet – 18 november 1850, sida 1

näs hvad ni ej är. Betänk att om också en åsna bär en lejonhud, så sticka dock hennes öron fram. Och gå nu i frid hem med denna lärdom, ni skall en gång tacka mig derför. Men tror ni er ännu böra ha något att säga, så tala, jag skall nu å min sida höra på r. Baasen sprang åter upp från stolen, korsläde ursinnig armarne öfver bröstet och ropade: xO, ni tror er kunna lura mig med er bycklade köld och era apesprång. Nej, nej. Så skall det inte slutå; jåg vill dock se om det inte finns någon rättvisa mer i verlden, Kerr baron! Jag skall gå till er far i staden öch säga honom huru ni fläckat min och min dötters ära. Och mäste jag också skrifva till Patis, till grefvinnan, hvars pan hi af fruktan förtiger, så skall jag göra det, förbindra ert sifter mål och underrätta hela verlden om hvilken falsk bedragare ni är. Är detta nu allt hvad ni har att säga? frågade baronen med återhållen vrede. 7 Gifter ni er med Lisa eller ej? skrek Baasen, hotatide med knytnälfvarre. Baronen utsträckte handen och ryckte tvi gånger häftigt på klocksträngen. Likaså hastigt hörde nan i trappan stegen af de tillskyndande Bbetjenterna. Baas Gansendonck darrade af raseri och blygsel. Dörren öppnades och betjenterna inträdde i salongen. i ,Herr baron bar ringt? frågade alla på en sång bestörte. . Följen herr Gansendonck till porten!s befallte han så lugnt som det var honom möjligt. ,Hvad, ni vill kasta mig på dörrens, skrek Bjasen med raseri; de skall ni få betala Mig, tyrann, bedragare, förförare. ..lv Baronen gaf betjenterna ett tecken med hinden, steg upp och lemiade genom en sidödörr salongen. ; Baas Gansendonck stod såsom träffad af åskan och visste ej om han skulle gräla eller gräv