Aftonbladet – 16 november 1850, sida 2

På detta giftermål? På hvilket giftermål?, frågade baronen. Kom, tryck er svärfars hand, och inom fjorton dagar lyser det för er och min dotter! Var inte blyg, baron; vi äro ju inga barn mer; gif mig handen! Baronen utbrast i ett högljudt skratt; på Baasens ansigte målade sig bestörtning och ångest. Hvarför ler ni, herr van Bruinkasteel? frågade han förbluffad. Kanhända af glädje?, Nå, herr van Gansendonck), ropade baronen, så snart han åter blef herre öfver sig sjelf; när ni från edra sinnen? eller hvad går det åt er? Har ni inte sjelf sagt att ni ville gifta er? Jo visst, med ett fruntimmer i Paris! Hon är icke så vacker som er Lisa; men hon är grefvinna och af en gammal och berömd familj, En rysning öfverföll Baasen; han darrade från hufvud till fot; med bedjande ton sade han: Herr baron! Skämt åsido om ni behagar! Ni har ju dock för afsigt att gifta er med min dotter. Jag vet att ni gerna skrattar, och jag har beller ingenting deremot, när det roar er; men betänk, baron! Flickor, sådana som vår Lisa, stå just inte att ta på hyllan. Vacker som en blomma på ängen, kildad, älskvärd, af god bärkomst och trettiotusen franes nu genast och lika mycket i framtiden! Det är icke så att skämta med och jag tror inte, att det finnes någon grefvinna, som har så många fördelar att erbjuda. Ett godt tillfälle flyger med storkarne öfver hafvet, och man vet ej, när det återvänder.n . Stackars Gansendoncek! sade baronen; jag beklagar er! Ni är säkerligen icke vid era fem sinnen; en skruf har lossmat i ert hufvud! Huru, buru! ropade Baasen uppbragt. ,Dock! Jag vill betvinga min vrede; det är väl blott ett skämt. Vårt missförstånd måste likväl upphöra en gång. Jag frågar er, herr van Bruinkasteel: Vill ni gifta er med min dotter eller ej? Haf den godheten att gifva mig ett kort och tydligt svar. (Forts.)