Aftonbladet – 15 november 1850, sida 2

sin ende sons lidanden. Ni, Baas, ni hatas eller föraktas af hvar man. Man säger att ni är skuld till Karls död, såväl som till er dotters vanära och er egen olycka.n Ja, när man gerna vil döda hunden, så skriker mån att han blifvit galen. Men hvad angår det dem då? skrek: Baasen i sin vrede. Det angår dem allsinte; jag gör hvad jag vill. Och du, oförskämde, du skall också få veta huru det går, när man ligger sin näsa i saker, som icke angå en. Det gör mig alldeles detsamma, om mina ord behaga er eller ej; de äro dock de sista, som jag någonsin ska!l tala här i Den helige Sebastiann. Det syntes att Baas Gansendonck, trots sina hotelser, satte särdeles stort värde på sin dräng och ej gerna skulle ha sett honom gå: sin väg; ty så snart denne med stort lugn förkunnade honom, att han var villig att lemna sin tjenst, lade sig plötsligen Baas vrede, och han lånade bonom mera beredvilligt sitt öra, Kobe fortfor derföre: ,Hvad skall nu bli af allt detta? Skall man här vid lag säga med ordspråket: Krukan går så länge till vattnet, lills hon spricker? . Nej, er dotters rena hjerta måste bevara henne för vidare förnedring. Baronen skall tröttna vid Lisas sällskap och söka andra tidsfördrif; då får Lisa sitta der, undfydd afalla rättänkande; folket skall göra narr af er och glädja sig åt er missräkning ... Men, Kobe, hvem kan då göra alla till lags? Den som bygger vid vägen, har många mästsre. Jag begriper inte hur du kan vara så dum, eiler vet du inte hvad sota nu är i görvingen? Baronen: gifter sig med Lisa, derom är intet tvifvel, det kan ju ett barn se; och då få de onda tungorna i byn, och du med dem, stå och gapa och glo som bönder när gårdar brinna. Ja, om jag inte hade varit. så