Aftonbladet – 15 november 1850, sida 2

Så-å, det kallar du för snafva? Han är en ;od ynglipg? Det ordet skall bekomma dig illa! Det är slut med dina sötebrödsdagar; ännu i Jag flyttar du ur huset. Mina saker äro redan inpackade, Baas, svasade Kobe kallt. Men innan jag går min väg kall ni likväl höra hvad som ligger mig på bjertat; ni måste höra det, om jag också skall springa efter er på fältet, på gatorna eller i er kammare, Det är min pligt, och den enda tacksamhet jag kan visa er. Att ni vill jaga bort mig, förundrar mig icke. Sanningen finner ingenstädes herbergen Baas Gansendonck stampade af otålighet, dock sade han ingenting mer; hans drängs allvar och förskräckta ton förvirrade och beherrskade honom. Vår Lisan, fortfor Kobe, skulle ha blifvit lycklig med Karl; men ni, Baas, hear släppt vargen i ert fårahus, lockat en lättsinnig junker till ert hem, uppmuntrat honom att hviska fåfängligt tal i ert barns öron; att tala för henne om hycklad kärlek och sjunga sånger med henne, som såra all ärbarhet ... Det är inte sannt,, mumlade Baasen. Ni har velat att han skulle tala fransyska med er dotter. Kan ni veta hvad han sade, då ni inte förstår ett enda ord deraf?, ,Och du, din usling, förstår du det då så väl, att du vågar dömma så djerft derom ? i Jag förstår nog deraf, Baas, för att begripa att lättsinnighetens djefvul var med i spelet. Hvad har nu följden af er oförsigtighet blifvit? Skall jag säga er det? Jo, om inte er dotters ära är kränkt i verkligheten, så är hon det mer än för mycket i menniskornas tankar, så att hennes rykte aldrig åter kan bli fullkomligt rent. Karl, den ende som uppriktigt älskade hegne och som skulie ha gjort henne lycklig, täres nu af sorg och förtviflän, och hans mor har blifvit sängliggande af bedröfvelse öfver