Hans ansigte utvisade endast en tyst bedröfvelse. ,Hvad sitter du nu åter och latar dig efter, likt en som inte kan räkna till fem? Detta sysslolösa lif förderfvar dig, Kobe! Jag vet inte bur, men du blir så trög och dåsig som ett svin. Jag tycker inte om det. Min dräng skall ha lif och lefverne oehb inte sitta som en stock, när jag är förargad., Kobe såg på sin herre med en smärtfullt mediidsam hlick. Aha, du bar magref nu igen! ropade Baasen. Det förargar mig inte lite. Eller tror du att Den heiige Sebastian är ett lasarett? . Du får inte ba magref, inte; du skall äta mindre, du filfras! Nå, skall du svara någonting eller ej? . Jag skulle gerna svara er, sade Kob2, om jag inte visste, att pi vid första ordet stoppar igen munnen på mig, och sedan efter er vana läser hela litanian öfver mig. Hvad tar du dig för en ton? Säg bara rent ut att jag är en pratmakare; stick inte bakom stolen dermed; pu när alla vilja åt Baas G:nsendonck. Hvarför biter du då inte den handen som ger dig föda la Ser ni detn, sade Kobe med ett sorgset leeade, jag har knappt sagt sex ord och redan börjar ni er gamla trall igen! Jag skall väl akta mig för att säga något ondt om er, men det måste ni försåta mig om jag säger, att det skall vara en flink spiadel som kan spinnasin vif för er mun... Jag är herre här, och jag talar ensam så iänge som jag behagar. Det är sont, Bias! Låt mig då tiga, om: jag också skulle storkna derafla Tiga? Nej, det vill jag icke... Du skall tala; Jag är dock nyfiken att höra hvad för godt som kan komma ur ett sådant damhufvud!v MStilla vatten ha djup grund, Baasty