het, som om han ramlat in i huset, stampade med fötterna som en galning och slog med sin käpp på stolarne, som hade äfven de förargat honom. Det går för långt; det går bestämdt för långt! ropade han. En mean sådan som jag! Huru? De hota mig på gatan med knytnäfvarna, ropa efter mig, göra narr af mig, oqväda mig, som en skälm, en åsna! Tänk dig, Kobe, måste de inte vara hesatta af djefvulen? De nedriga bönderna från smedjan sprungo efter mig och ropade: Skamligt, skamligt! Hade jag ej hållit mig lugn, emedan jag ej ville smutsa mina händer på detta pack, så hade jag slagit sönder hufvudet på tre eller fyra af dem. Men Sus skall få betala för dem allibop2. Jag skall lära honom att kasta smuts på Baas Gansendonrck. Vi skola se huru j2g botar bonom för lusten dertill; om jag också skall sätta till hälften af allt hvad jsg äger och har, så skall ban plikta derför. Gendarmerna skola komma med i spelet, och om bara en enda till vågar att glo snedi på mig, så stämmer jag hela byn. Jag har penningar nog dertill, och herr van Bruinkasteel, som är vän med statsprokuratorn, skall nog veta att få dem insatta i kurran på några veckor. Då skoa de lära sig att ve:a hut, då skola de erfara med hvem de bafva att göra, de lymlarne! Saken måste ta slut en gång. Då de så oförskämdt hånat mig, så skall jag också vara 0obarmhertig tillbaka och låta dem känna hvad Baas Gansendonck förmår! Nu har det en gång skett, nu också ingen nåd merl Den ursinnige Baasen skulle sannolikt ännu länge hafva fortsatt att gräla och rasa isamma ton, om han ej mistat andan. Flåsande kastade han sig på en stol och betraktade med an vred undran drängen, hvilken högst likgiltigt blickade i elden, som om han ingenting bade hört.