Hvad väntade hon? Hon visste det icke sjelf; men hennes samvete gnagde som en mask på hennes hjerta. Karls bild sväfvade för hennes ögon och ropade högt till henne, att hon vore skuld till alla de qval som tärde hans älskande sinne. Hennes förskräckta inbillning lät benne höra, hvad byns innevånare sade om herne, och hon insåg först nu klart att hennes goda namn vore förloradt, och att Karl med råtta skulle förskjuta henne. Derföre darrade och rodnade hon för de förbigåendes blickar; ty hon såg på deras ansigten att de talade om gårdagens bändelse och att deras ord uttryckte bån, förakt och vrede. Ja, bon bade sett några bönder botande knyta handen mot buset, som om de svurit att hämnas den skymf som Gansendoncks bade tillfogat byn. Medan Lisa i sidorummet i långa drag tömde blygselns och ångrens bittra kalk, satt Kobe likaså tyst och ensam vid spiseln ute i skänkrummet. Han böll sin pipa i handen, men rökade ej. Ett djupt eftersinnande och sorgliga tankar tycktes hafva bemäktigat sig honom. Ett belt annat uttryck än det vanliga visade sig på hans ansigte. Der fanns något bittert, tadlande, till och med trotsigt. Hans läppar rörde sig, såsom för att tala, och hans ögon blixtrade tidtals af harm och vrede. Plötsligt trodde han sig höra Baas Gaasendonck; röst. Ett medlidsamt leende lekte kring barns mun; men likaså hastigt försvann åter detta tecken till rörelse och man såg på hans ansigte intet annat än barm: och förtrytelse. Då Baasen närmade sig husets bakdörr, hörde drängen honom dundra och träta på fok, som måste ha gjort spe af honom; men Kobe kunde ej förstå hvem eller hvad som bragt hozom så i barnesk; det tycktes emellertid vara Kobe ganska likgiltigt, ty han rörde sig ej, utan blef i lugn väntan qvarsittande i spiseln, Nu inkom Baasen med en sådan häftig