och hans vän bhjelpte herr van FEruinkasteel åter på benen; bäroneus ansigte och kropp voro illa medfarna; likväl hade han nog krafter qvar att med häftighet yttra sin förtrytelse, då han såg bryggaren. Skurk !I ropade han, jag kunde låta piska dig till döds af mina drängar; men schavotten skall nämna mig på ea lönnmördare. Spärra in honom i källaren och spring du, Steven, och hemta hit gendarmerna!v Drängarne ville slåpa bort ynglingen för att utföra sin herres befallning; men då denne märkte hvad man hade i sinnet med honom, slet han sig lös, kastade den som stod närmast honom in bland syrenbuskarne, sprang genom vattnet och försvann bakom skogsbryuet ur deras åsyn. VIII. Stilla vatten ha djup grund. I ett sidorum på Den helige Sebastian satt Lisa morgonen dagen derefter doid bakom en fönstergardin. Hennes ansigtes utomordentliga blekhet och rodnaden kring hennes ögon röjde att hon gråtit mycket. Men huru utmattad af smärta Lisa också tycktes vara, förrådde likväl hennes anletsdrag en orolig själsspänning, och hennes krampaktiga ryckningar, intrycket af en fortfarande inre skakning. Det var som om en djup förskräckese eller en ångestfull väntan gjorde hennes hjerta beklämdt; ty un derstundom blickade hona bifvande genom fönsterrutorna och stirrade med synbar fruktan på gatsn, tills någon förbigående tycktes betrakta hennes boning. Fastän man ej utifrån kuzsde se henne, drog hon likväl då tillbaka hufv.det. Blygsel färgade hennes kinder med en mörk rodnad. Hon s:oz ned ögonen som om bon ville fly menniskornas anklagande blickar ech satt så en lång stund alldeles orörlig, för att derpå åter nyfiket och åpgestfullt skåda ut på gatan.