Aftonbladet – 13 november 1850, sida 2

VI, Den som dum och uppblåst är, Hånad blir båd fjär och när. oBaas Gensendonek sprang som en narr upp och ner i sin kammare, vände spegeln så att han skulle kunna se sina ben och gick med stor beundran för sig sjelf än fram och än tillbaka. Han vari skjortärmarna och hade splitternya benkläder med hällor. På en stol vid väggen lågo ett par gula handskar, en hvit vest och en nattkappa med krås af spetsar. Drängen stod midt i rummet och hade en hoplagd hvit duk på armen. Han såg lugnt på Baasen, blott tid efter annan spelade ett nästan oförklarligt leende af medlidande och missbelåtenhet kring hans mun. Nå, Kobel sade Baasen förnöjd, hvad menar du: sitta de inte väl?, Det förstår jag inte, Baas!, svarade Kobe, likasom förargad. Du kan dock väl se om da passa mig väl eller illa ?, Jag ser er hellre utan sådana remmar under föltern2, Baas, än med ben så styfva som qvastkäpparli, Förundrad hörde Gansendonck denna djerfva anmärkning, han kastade en ursinnig blick på drängen oeh ropade: ,Hvad skall det betyda? Börjar du redan på att visa klorna? Eller tror du ait jag betalar dig ech gifver dig mat, för att säga mig seker, som jag ej tycker om? Kom, !åt höra! Sitta de väl elier icke? Ja, Baas!, pHvad? Ja, Baasl skrek Gansendonck och stampade med fötterna. rJog frågar dig om de sitta väl eller ej.n De kunna inte sitta bättre, Baasl — Du är tjockhufvad! Vill du ha din räkning uppgjord och bii tvungen att söka dig en annan tjenst? Eller har du det inte godt nog