Aftonbladet – 13 november 1850, sida 2

här, slyngel? Du önskar dig kanhända ännu bättre bröd än hembakadt? Så kommer man ur askan och i elden; men ordspråket har rätt: Gif en åsna hafre och hon springer efter tistlar.n Kobe sade bedjande mel låtsad eller verklig aingest: Ack, Baas! jig har så ondt i magen, att ag inte vet hvad jag söger. Ni måste förlåta nig. Edra byxor sitta så väl, som om de voro limmade på benen. Så, du bar ondi i magen?, sade Baasen, leitagande. Oppna skåpet der ceh häll i en malörtssup åt dig. Bitter i mund gör magen sund.n -O, Baas! Ni är mycket god, Baas!, svarade Kobe och gick till skåpet. Gil mig nu min halsduk, sade Baasen; omen försigtigt så att du inte skrynklar den ör Inig. Medan han fortfor att kläda och pryda sig, sade han halft drömmande: Nå, Kobel huru skola inte bönderna gapa när de se mig gå förbi i en hvit vest, ett spetskrås och gula handskar! Något sådant, vet Gud, ha de aldrig sett i hela sitt lif! Jag har helt fiffigt utfrågat herr van Bruinkasteel, hura de förnäma berrarne kläda sig när de iro bjudna till middag och på fyra dagar ha de sen sytt i bop det här åt mig i staden. Med penningar kan man mer än trolla; med benningar kan man göra underverk. Och Lisa kall inte mindre sticka folk i ögonen med de sex garneringarne nere på hennes sidenklädning ! Sex volanter, Baas? Hennes nåd på slottet pär ju bara fem, och det ändå blott på söndagarne. (Forts. följer.)