Aftonbladet – 13 november 1850, sida 1

förföriska stämma. Han sjöng en fransysk romans, hvars ord och ton andades ömhet och kärlek. Då Karl hörde sången stannade han och lyssnade med feberaktig uppmärksamhet. Pourqoi, tendre Elise, toujours vous dåendre) A mes dåsirs daignez vous rendre! i Hans händer rycktes krampaktigt, en förfärlig storm började att rasa i hans säl. Ayez.moins de rigueur; Si, mon amour vous touche, Qu un mot de votre bouche Courozne mon ardeur, Blygt blandade sig Lisas röst med ba:onens, äfven hon sjöng de ömma orden. Våldsamt brusade blodet genom ynglingens ådror; hans ögon gnistrade, gnisslande bet han ihop tänderna, och då de sista raderna i sången, sjungna af baronen och Lisa tillsammans, föllo såsom brännande eldgnis or på hans hjerta, reste sig håret på han; hufvud. Pitic. mon trouble est ext:öme! Ah, dites: je vous aime! Ja vous aimel Bravo! bravol, ropade Baasen, klappande hände;na; ack huru skönt! En dof rossling framträngde ur yngliogens bröst, då han inrädde i huset. Då han synes i rummet, sprungo al:a upp af förskiäckelse eler öfverraskn ng. Lisa uppcal ett gällt anskri och sträckte bedj.nde ut hönderna emot Karl. Baronen såg stolt och frågande på honom, Baiasen stampade otålig med fötterna och mumlade hånu!lt någonting för sig sjelf. En stund stod Karl med handen stödd mo! en stol, utan besinning. Han darrade så här ligt att hans ben n.stan svigiade under tyngden af hans kropp; hans ansigte var dödsblekt, panna och kinder ryckte krampaktigt; heta han; väsen måste ha hat något förskräckligt, ty baronen, så medig han också annars var, blexnade äfvenledes och tog nigra steg tillbaka, för att komma utom håll för den rasande bryg) Fragment ur fransyska operan Joconde.