Aftonbladet – 12 november 1850, sida 1

Om ni inte går, så vänder han upp och rer på allt i huset.s Ack, Karll bad Lisa i det hon tryckte bans hand, gå bara, tills min fars vrede är öfver. I eftermiddag tänker han inte mer derpå.n Den unge bryggaren skakade på hufvudet, tog med en bedrö:vad blick afsked af sin fästmö, och skyndade genom bakdörren ur huset. 3 Drängen följde honom ock sade i förbigåendet: Frukta intet, Karl, jag skall väl hålla ögonen på seglen och gifva er en vink, när skutan styr för mycket ur sin kurs. Vår Baas bar en skruf löe. Men lugna er blott, det iniallet går snart öfver. Tuppen på tornet der vänder sig också som en narr och ändock visar han vackert väder. Ärbarhet, du qvinnens smycke, Sköna, eck! men sköra perla! Tvenne månader hade förlupit. Tidigt en morgon stodo tre eller fyra unga bönder i smedjan och pratade der om allehanda saker. Sus höll med ena handen ett jern i elden ech drog bälgen med den andra, under det han långsamt hvisslade ett stycke. Nå, har ni redan hört nyheten? ropade en af de unga männerna: Lisa Gansendonck skall gifta sig med baronen.n Ohox, log smeden, nästa år faller påsk på en fredag. Gå du och sälj ditt nyhetskram på en annan marknad.e . Ja, ja, hon gifter sig med junkern, som sedan sex veckor ständigt bålls på Den helige Sebastian., . Aja, när lyckan är god, så kalfvar oxen! ropade Sus. Ni tror det inte? Blaeskasken har sjelf sagt det åt netarien. Då tror jag det så mycket mindre.n