Aftonbladet – 11 november 1850, sida 2

tusen gånger vackrare än böndernas vanliga hvardagstal. Nu öppnades bakdörren och en ung man inträdde, åtföljd af drängen. Ett glas öl, Kobe, och tappa med detsamma af ett åt dig! sade han. Den reslige ynglingen bir en fia blå linneblus, en silkeshalsduk cch en mössa af utterskinn. Hans vackra, regeibundna ansigte var brynt af solen, hans breda händer röjde genast hanz3 dagliga arbete, medan hans stora blå ögon, fulla af eld och lif, ingåfvo den tanken, att själ och hjerta hos honom icke måtte vara mindre rikt utrustade än hans yttre. Vid hans inträde steg Lisa upp och log mot honom ett så vänligt och inställsamt välkommen, att två af jägarne med förundran sågo på honom. Den tredje jägaren kände Karl redan sedan gammalt. Baasen mumlade några vresiga ord och antog en sur min, som om Karls, bryggarens, närvaro vore honom högst plågsam; han stampade till och med förtrytsamt med foten ock doide ej sin förargelse. Den unge mannen tycktes ej syanerligt bry sig om detta ailt; han höll nu ögonen fästade på Lisa, som om han ville fråga henne något. Flickan log ännu vänligare oeh öppnare emot honom och nu först visade sig ett uttryck af tillfredsställelse i hans drag. Far ...; sade Lisa. Aterigen det bondeordet! ropade Baasen. Pappan, frågade Lisa, rättande sig. Pappa, skall inte Karl dricka ett glas med 0ss? Han kan taga sig en remmare ur skåpetn, var det sträfva svaret. Jag tackar er, Bas Gansendonck, sade Karl med ett skarpt leende; jag tycker ej om att dricka vin på förmiddigen.n Nej, drick beilre öl, pojke! Deraf blir du tjockhufvad! skämtade Baasen leende, såsom