Aftonbladet – 8 november 1850, sida 2

fredsställdes visserligen icke helt och hållet derigenom; då likväl en rik bordeson efter hans mening åtminstone ej var någon bonde, hade han ej velat bryta sitt för längesedan gifna ord och hade till och med samtyckt till att man skulle anordna och hålla allting i beredskap för det stundande brölloppet. De unga personernas angelägenheter sodo således temligen bra, då dog Baas Gansendoncks ogifta broder i en hetsig feber och efterlemnade ett skönt arf, som snart i värdshuset Den heliga Sebas:iian i skapnad af klingande mynt förenades med andra penningpåsar. Peer Gansendonck delade med mycket annat folk den meningen, att menniskornas förstånd, värde och förträfflighet endast bör mätas efter de penningar, som de ega, och fastän han icke kunde någon engelska, hade han dock helt och hållet af sig sjelf kommit på den höga engelska t2nkan att frågan: Huru många marker silfver väger mannen? afgör och oemotsägiigen besvarar allt en!igt det g:mla flamländska folkrimmet Penniogen som är stummer, Gör rak dena som är krummer, Och klok den som är dummer. Det förstås af sig sjelf, att hans högmod, eller rättare bans galenskap, genom en sådan lefnadsvishet blef ännu större än hans förmögenhet. Han skattade sig nu åtminstone jemngod med baronen i byn, ty han inbillade sig väga lika många marker som den adelige godsegaren. Alltifrån denna deg ver det ett ännu värre väsen i Baas Gansendoncks öfvervåning och ban ansåg sig för en af landets första män. Ofta drömde han hela natten att han var af förnäm slögt, och till och med om dagen tågade fåfäpgans smickrande tankar genom hans hufvud. I motsats till denna inbillade höghet, bemödade han sig stundom att utfundera hvad skil