samt ett spring som derigenom ålärgges den lägre och lönlösa kronobetjeningen, samt slutligen det missBöj: dat väcker hos den mindre upplysta allmogen att blifva kräfd och tvungen ati hetala lösen för expeditio er, som da icke erhållit och måhända efter lösens erläggande icke erhålla på flere månider. Kongl. Teatern. I förgår gafs Dn Juan med åtskilliga nya dispositioner samt en til större delen ny rollfördelning. Den vigtigaste förändringen var dialogens utbytande mot recitativet: en åtgärd, som påkallades både af kompositörens anord ning samt af musiknumrens organisation. Det vidtagna ackompagaementet af orkesterbasarj lärer flerstädes i utlandet vara brukligt, dock anse vi pianot förtjena företrädet, såsom medgifvande en säkrare och lättare lednivg för sån garne. Hoz några bland desse märktes stundom någon ovana vid den reciterarde dialogen; detta låter dock saart hjelpa sig. Ti e!rollen utördes nu af br Della Santa,, Elviras af m:ll Michal, Zerhnas af mill Fundin, Leporellos af hr Walin samt guvernörens. af br Uddman. M:1U Berwald, brr Gänther och Lundberg qvarstodo såsom representerande donaa Anna, don Ottavio och Masetto. Denna rolltransport hade väckt en mer än vanlig uppmärksamhet, och framför alit ville man veta huru den utmärkte artist, hvilken såsom Don j Basilio, Carl V, m. m. förvärfvat sig en så betydande popularitet, skulle uppfatta en roll, sådan som Don Juans. Denna gång motsvarade utgången dock ej hvad man väntat. Map fann ect lifligt detaljspel, en ständigt rörlig uppmärksambet i rollen, som ej lät något moment, deraf fala ur handlingens kedja, äfvensom sången bar stämpeln ef hr Della Santas vanliga l. energi. För rollens totalkarakteristik deremot, som är af så stor vigt, hade hr D. S. t git ev oriktig utgångspunkt, och träffade den derfö re ej ) Denna rika arde, denna imponerande själskraft, som i sin krets indrager och med demoniskt nöje uppoffrar de varelser, som komma i hans väg — den dystra poesi, som ligger uti det storas, det skönas fall, funno vi ej; den blandning af beundran och afsty, som Don Juan skall ingifva, kände vi ej. Hr Della Santa gf en vanlig rou, som lättsinnigheten fört på afvägar, och en sådan karakter, utförd huru sow helst, blir dock ingea Don Juan. Man kan ej gerna antaga, att en konstnär af br Della Santas ordning kunnat förbise detta; men rollen synes oss icke öfverensstämma med lynnet af hans artistiska individualitet, hvilke. hindrat bonom att framställa i den yttre åskådningen, hvad som troligen ej varit fremmande för den inre. Operan har på länge ej gått med sådan fart och lif, som denna afton, i hvilket afseende vi synnerligast nämna 2:a aktens final, sextetten, m. m. Elvira: roll gafs af m:ll Michal, som en gång förut uppträdi i detta parti. Hennes vackra sopran har sedan denna tid ej saknat ytterligare odling, och säkert skall hon ejj underlåta tt vidare upparbeta den. Att hon stundom något tillbakahö!l röstea (såsom il terz-tten i 3:a akten), samt någon gång into nerade något för högt, bör utan tvifvel blot: tillskrifvas rädslan. Ofning och vana skola troligen med tiden gifva hennes spel hållning och takt. M:l M. rönte mycken uppmuntran af publiken. — M:ll Fundin var en liflig och älskvärd Zerlina. Skada att intonationen den na gång ej var rätt ren; dock skola förnyade representationer af operan säkert medföra förbättravde af denna o!ågenhet. — Hr Uddman gaf guvernören med förtjenst och bör endast i terzetten efter duellen nyausera sin sång i något mera enlighet med situationen, — Hr Walin utvecklade såsom Leporello en ganska lif lig och underhållande humor, samt genomförde sitt parti i sång och aktion meden dramatisk sanning, som vi ej funnit hos någon af hans föregångare, så vidt vi minnas. För kommande tillfällen vija vi blott erinra hr W. att i sextetten ej aftaga masken förrän vid det afbrutna slutfallets inträde i harmonien, emedan just detta ackord målar den öfverraskande vändningen i situationen. Hr Giänthers båda arier mottogo: såsom vanligt med stor acklametion, och äfven m:ll Bsrwald erhöll rikligt bifall, hvaraf hon särdeles i sista arian gjorde sig ganska förtjent. — Hr Luodberg är en god Masetto; genom upptagand.t al sin uteslutna aria skulle han yttertigare kunna höja partiet. . Hvad operans tempi beträffar, tages terzetten i a-dur, enligt vår åsigt, något för långsamt; esdursatsen och ännu mera slutsatsen i 2:a aktens final, samt framför allt champagnewisan vidtåla deremot betydligen modererade tidmått. Det brådstörtade tempat i sistnämnde nummer medför, utom dess öfriga olämplighet, äfven en abso!ut omöjlighet för utförandet af vissa Orkesterpartier, särdeles för klarinetter och fagotter. Afven bör erinras, att orkestern uti introduktionen och vid ännu ett par tillfällen ackompagnerade nog starkt. — I sista aktens final har den förändring vidtagits, att guvernören vid sista allegrots inträde försvinner, och demoner instörta, förföljande Don Juzn. Denna åtgärd är ganska lämplig och öfverensstämmer både med text och musik, endast kuzde Don Juans fasthållande på falluckan inträda något närmare slutet, emedan gruppens långvarigare ställnisg på luckan eljest lätt blir något stel. —yu— pe nr rar 6 (Issändt.) Frågas om orsaken, hvarföre Akademien för de Fria Konsterna innevarande termin stängt sina dörrar för fruntimmer? Förra terminen erhöllo der 10 fruntimmer undervisning i antikskolan; och af dessa har en blifvit vald till agree vid akademien. Äro statuterna för aka