Aftonbladet – 6 november 1850, sida 2

ge. Men modien satte sig helt lugat och (ryntligt vid hans sida och fattad? hans hand. Gud vare lof att jag blef sannspådd, sade hon leende. Nu skola vi vara glada riktigt. Jag skall taga mig en skål vatten, en kam och en sax, och du skall få se så snygg du skall bli. Då jag fått af dig en hop med hår och smuts, så skall du känna igen dig, liksom jag skall känna igen min beskedliga Kalle. Sedan sko!a vi ha lugnt och godt tillhopa. Nå var glad nu, min gosse.n Men Kalle var dyster och tyst. sHvad ha vi att tacka för detta oväntade och glädjande besök ? utbrast siutligen den vänlige och rörde morbrodern. Att du i all din glans ändå tänkte på det gamla Apramåla; bur kom det sig? Vi skola ej tala deromp, svarade Kalle med en grafstämma. Kabalens bottenlösa djap är mörkt och giftigt, och på dess botten sönder: slita partierna hvarandra. Må de äflas om efterverldens pris! tillade han, utsträckande handen. De bedraga sig — efterverlden är rättvis ! Kaptenen hörde med öppen mun på sin dystra gäst och bemödade sig fåfängt att fiana meningen af hans tal. Pastorskan hade helt trankilt gått in i sitt kök, för att med en rätt delikat måltid välkomna den återvunna sonen. Jag var för långt framom min tidl återtog herr Charles efter en paus med en af sina mest mysterijösa miner. Kaptenen tryckte deltagande hans hand. Det var ei blott partiernas strid och kaba