Aftonbladet – 6 november 1850, sida 1

Herr Charles Gränthal, som följt efter dem ut, vände nu om in med en sjelfförnöjd min och tankfulla steg. I förbifarten kastade han en blick på den långa visitlistan och blef ganska angenämt öfverraskad då han fann tvenne namn derpå. Men sedan han närmare betraktat dem och läst pastorskan Gröndal och kap ten Stare, lägrade sig ett dystert moln på hans panna. Baptist! sade han åt den så kallade betjenten, som halfsof vid fönstret. Du är försumlig. Du glömmer att anmoda de besö: kande anteckna sina namn och titlar på listan här. Allt sedan jag lade hit den, har intet enda namn funnits der.n Så många som varit här så hafva de också antecknat sig grinade den omorgnade betjenten, och sträckte på sig med en ljudlig gäspning. Drummel! mumlade herr Charles. Kom med inx, tillade han högre; du skall gå bort med korrektur. Baptist, som egentligen hette Petter Lund, reste sigisakta mak, ruskade på sig och följde sin husbonde i spåren, till hans skrifbord, der ban beiastades med en stor papperslunta och affärdades. Derefter ställde sig herr Gränthal med korsar framfö 2 Li och strök d och det raggiga håret. Ea m figurls sade han, och en äkta snilleblixt i de der ögonen! Han vände sig mot spegeln. Nallelv utropade han efter en paus; vanvett, utan gräns!, Derefter återtog han sin penna och sin