Aftonbladet – 5 november 1850, sida 3

TLANDSORTS-NYHETER. Söderkamn d. 1 Nov. Under flottningen a! sågtimmer för det nyanlagda sågverket Ljusneforss; har nyligen en man omkommit i forsen vid Ljusne bro. — Måndagen den 7 Oktober har 89:åriga soldatsenkan Kirstin Eskildsdotter gå:t från sitt hem, nybygget Storån, för att, såsom tillförene flera gånger skett, besöka sina på 4, mils afstånd i Carlstrand, Färila socken, boende slägtingar, men sedan icke afhörts. Man förmodar, sedan eftersökning i skogsbygden icke medfört pågot r:sultat, att hon i mörkret fellit i den närbelägna Ljusne elf, utföre den i följd sf underskärning tvärbrenta elforädden, men hennes eftersökande har hitintills varit fruktlöst. (Helsi.) Sundsvall d. 31 Okt. Sistl. måndag snögade hela degen, så at vi fingo ett godt slädföre; omkring middagstiden gick vinden på sydligt, hvarefter ett töväder åter inträdd:, som nästan medtagit den fallna snön. — En qvinna ihjelstångad af en ko. Thorsdagen den 47 dennes, skulle bondedottren, Anna Mattsdotter från Hofs by i Selångers socken, leda en ko till en annan by inom samma socken, benämnd Ekrom. Nigon stund efter, sedan Anna af lägenat sig från sitt hem, återkom kokreaturet cch gaf sig tillkänna, men Anna hördes icke til. Värdsfolket trodde att Anna uppehöll sig någonstädes i grannskapet hos några bekanta; till följe deraf företogs icke några serskildta efterspaningar förr än följande söndag på e. m., då Anna återfanns liggande död, vid sidan af vägen, cirka en fjerdedels mil från Hof. Vid besigtsing af den döda, befanns att Anna blifvit stångad af kon, hvilkens ena horn biifvit instunget ofvanför ena ögat och det andra under käkbenet in åt halsen, hvaraf kan slutas att Anna genast vid olyckshärdeltsen ljutit döden, e nedan i motsatt fall hon säkerligen sökt draga sig in på vägen, för att komma åter till byn. (N. A. 0. 8.) Upsala den 1 Nov. Prosten och kyrkoherden i Öster-Löf.ta, mag. Carl Julius Lenström, egde i går afton ett godt tillfälle att utmärka sig, cch ban gjorde det. Erkestiftets bidelsällskap firade nemligen då sin årshögtid, och prosten höll det öfliga missionstalet, gom borde med snaraste och i sitt ursprungliga skick komma i allmänhetens händer. Af ren furor divinus bänfördes han i detta tal om tidens otro och vantro ända derhän, att han uttalade de skarpaste fördöme!ser öfver Sveriges nästan alla sociala inrättningar och tendenser, såsom t.ex: bildningscirklar och föreningar, dem han tillvitede antichristliga och kommuristiska bisfsigter och låror sådansa som att egendom är stöld; skåd spel för deris hedniska veridsprincip; reformsträfvandena, som blott afsågo att störta allt heligt, eburu regenterna med Guds nåde väl skul!e veta att styra sjelfyve, trots alla revolutionära fredsstörares fräckhet; tidens philantropiska sträfvande, som blott vore bevis på andlig slapphet; tidniagspressen, fom blow vore ett d efvulens redskap i gudlösa och osunniga rakförares händer till verldens och t:ons omstörtning, men som likväl, då ej ella tiinirgar äro Aftoneller Söndegsblad, kunde blifva e:t godt hjelpmedel för mångdubblandet af heliga skrifter till sirepskristendomers befrämjande med mera dylikt, som i noasens till och med öfvertröffar alla flags aforismer, i Tiden. Att br Lensström å andra sidan ända till skyi:rne upphöjde inre missionen, bvarvid han ville hafva alla, från konungen till dsgakarler, till missionär rer, likväl under presternas öfverinseende; diakonissanstalterna, som skulle taga riktigt reda på de döendes själar; läseriet, så framt det icke var ren