SALIV 8 MI APUTLLIA ef MULTI BLEV: Litteratur. Hr A. F. Dalins Svenska Lexikon har mel det nyligen utkomna 3:e häftet fortskridit från Attityd. till Bergsidkare,. Man ser förf:n fortgå i det började systemet att bifoga ordens uttal jemte accentusring, likväl ieke för hvarje ord — såsom falet är i en annan, före hr Dalins lexikon utkommen Svensk Ordbok, hvaruti detta uttal:och accentuerings-system för svenskan först blifvit angifvet och begagnadt — utan allenast för vissa ord, som stå i spetsen för en serie andra, hvilka följa de förres uttal och på denna grund icke ansetts behöfva särskild anvisning. Exempelvis: Bainer, har utsatt accentuering baner; men de efterföljande: Banerförare, Banerherre och Banersko icke. Häremot kan man i allmäinhet ingenting anmärka, då en vinst uppkommit genom förkortningen. Men på några ställen har hr D., ehuru han tydligen angifvit sig vilja medde!a ordens aceentuering, gått för långt i deras uteslutande, så att otydlighet uppkommit. Således har han bland de med oskiljaktiga artikeln be sammansatta orden, utsatt 2ccentusringen för det första: Bearbeta med beirrrbeta; men icke för de efterföljande Bebo, Bebygga, Belasia m. fl. En i svenska utta!et poaerad okunnig må ste häraf antingen få ingen ledning, eller ock en oriktig, nemligen den, att då det först förekommande (Bearbeta) har långt be, så hafva de öfriga så äfven, ehuru det för korthetens skull ej blifvit utsatt, men bör förstås under. Deraf blefve nu följden, att en sådan läsare skulle tänka sig: Bebo, Bebygg, Belasta, m. m. (eller på sin höj 1: Bebö, Beby gga, Bölästa, o. s. v.), hvilket är oriktigt, då orden heta: Bebö, Bebygga, Belästa, 0. s. v. Denna lilla inadvertens kan i det följande lätt undvikas, och anmärka vi den derföre nu. Jemförd med arbetets förtjenster i stort är den af så ringa vigt, att den härpå föga inverkar. Nyttan af det stora och förtjenstfulla arbete, hr D. har företagit sig till utförande, kan ingen underkänna; tvertom har man all anled-l ning förmoda, att publiken med stigande iatresse omfattar och allt mer och mer understödjer ett så paitriotiskt företag. För hvar och en, som giort sig ett begrepp om skillnaden emellan en ordbok öfver ett fremmande språk, som till följe af sin natur består i ordens öfversättning, och en öfver modersmålet, hvilken har att på samma språk gifva ordens betydelse (definition), finnes intet tvifvel om den sednares vida större svårighet att utarbeta. Denna svårighet växer till nära oöfvervinnlighet vid en mängd ord, hvilkas bemärkelse i det lefvande språket icke ännu är så fästad (fixerad), att ej flere personer derom göra sig olika (åtminstone varierande) begrepp; och då hvarje läsare anser sig mot ordboksförfattaren kunna göra anmärkning, så fort han för ordet icke angifvit just den betydelsen, som läsaren för sin del derom fattat, och såsom delegare i modersmålet har rätt till. Obilligheten af dessa anspråk inses dock både lätt och snart af hvarje tänkande. Det kan emellertid visserligen hända, att br D. i detta afseende fir bereda sig på en och annan dust från personer, som, utan förmåga eller lust att sjelfve producera något dugligt i denna väg, dock finna ett stort behag i ändamålslö:t och obilligt klander. Den del af allmänheten, som gör rättvisa åt goda arbeten, är likväl så öfvervägande, att härigenom full indemnisation gifves mot de sednares försök. För att gifva en allmänhet, som ännu ej haft tillfälle att se hr D:s arbete, något begrepp om hans method vid ordens beskrifvande, tillåta viossreproducera artikeln Bank, så lydande: BANK, m. 2. o. 5. (egentl. det tyska Bank) A. För följande fyra bemärkelser har ordet i plur. bankar, bånngkarr. 4) Bänk. I denoa ursprungliga bem. brukas ordet endast uti talesättet: öfver en b., alla öfver en b., egentl. alla hela bänken utåt, d. Vv. s. allesamman uten undantag. — 2) (fiz.) En nära mot vattenytan uppstigande, långsträckt, bred och jemn upphöjning af hafsytan, vanligtvis af sand (Sandbank), stundom äfven bestående af koraller (Korallbank), o. d. Se f. ö. Ostronbank, Perlbank, m. fl. — 5) (krigsv.) Skjuta öfver b., skjuta på fienden öfver ett bröstvärn ifrån en upphöjning. — Tyska ordet Bank betyder: trappformig upphöjaing bakom ett bröstvärn, på det soldaterne, der uppställda, må obehindradt kunna skjuta öfver bröstvärnet på fienden, och tillika vara skyddade mot fi endens eld, när de draga sig ned bakom detsemma. — 4) (sjöt.) Gå ned i b., säges om solen, då hon nedgår i en molnvägg vid horisonten. — B. För följande bemärkelser har ordet i plur. Banker, bånvgkr. 4) Af staten eller af enskilta inrättad an stalt, der penningar insättas, vex!as eller utlånas. Allmän, enskilt b. Rikets Ständers B. kallas i Sverige den af staten inrättade och garanterade bank. Se f. ö. Giro-, Låne-, Sedel-, Vexelbank, Provincialbank. — Orsaken till benämningen är den, att bankerna till en början voro blott enskilta vexelkontor, hvilka höllos af köpmän (bankirer), som, isynnerhet uti Italien, på öppet torg bedrefvo sina sffirer, sittande vid särskilta vexlarebord (det tyska Bank betyder äfv. lågt bord, isynnerlist arbetsbord). — 2) (fig.) a) Sjelfva huset, der en bankinrättsing har sin plats. — b) Samteliga tjenstemännen vid en bankinrättning. Vara i b-en, bland bankens tjenstemän. Gå in i b-en, ingå i tjenstgöring vid banken. — 5) (i spel) Den kassa, som hålles af en, hvilken spelar emot flera (d. v. s. bankören). Hålla b. Brukas mest i hasardspel. — 4) (fam. o. skämtvis) De kontanta penningar, som man för tillfållet eger i handom. Min b. är gunska klen, ty jag har nyligen haft en stor ulbetalning. — Redaktionen har ifrån Arbetareföreningen blifvit anmodad om rum i Aftonbladet för en yiterligare skrift i anledning af en artikel i