Aftonbladet – 5 november 1850, sida 1

Innan ännu pastorskan sett denna lista, bade kapten ditskrifvit stt och hennes namn, Der fanns inga flere och han satte dem tätt tillsammans för att lemna rum åt de efterföljande. Tiden började bli de båda väntande lång och pastorskan grundade starkt på att gå sin väg. Hon ämnade just helt förtretad meddela sin bror detta förslag, då betjenten försvann och strax derefter slogs dörren upp till det inre rummet och de fingo inträda. Kapien stannade helt darrande och förlägen vid tröskeln och visste ej om han skulle följa sin modiga syster, som allde!es icke lät skrämma sig, utan gick med trygg hållning fram ett par steg i rummet. I detta rum, der man ej sparat någon möda för att få det originelt cch otrefligt, intog ett stort skritbord största delen. På detta bord, fullt af papper, lexica och andra böcker, prurkade ett kolosalt skriftyg, omgifvet af en mängd besynnerliga saxar, knifvar, linealer och flaskor med bläck; en stor rizgklocka och tvenne lampor, ett glas sockervatten och midt i denna oreda, flere små aftryck af gipsbysten i yttre rummet, lagerkrönta lksom den. På väggen syntes herr Charles Gränthals porträtt i kroppsstorlek, klädd i ett slags mantel af blodröd färg, blå lifrock sammanhållen af ett bälte med en dolk vid sidan, med blicken mot himlen, en pappersrulle i sin ena utsträckta hand och den andra hvilande på ett hord höjjdt med möanuskripter. Afven här var lagerkransen icke glömd. Framför skrifbordet, med pannan grubblande stödd mot handen, satt herr Charles sjelf, klädd i en mycket smutsig nattrock af brokigt tyg och ett slags rökmössa så lång att den hängde ned på ryggen. Den orena skjortan var uppflängd i bröstet och lemnade halsen bar, skägg och hår sammansmälte i den mest vildt ohjelpliga blandning. Det var snarare typen för en