Aftonbladet – 4 november 1850, sida 3

(Införes på begäran.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Huruvida enskilde personers affarer i ellmänhet och fallisementer i synnerbet äro ämnen för offeniiigheten, åtminstone så länge vid de sednare någon moralisk uppsåtiig förseelse icke blifvit bevisad, är en fråga, hvarom meningearne kunna vara delade; men så rycket är åtminstone visst, att om och när de rågongäng omnämnes, publiciteten bör tillvögagå med varsamhet cch, särdeles innan omdömen uttalas, iakttaga den visa regeln: audiatur el altera pars emedan hvar ssk vanligtvis hor två sidor och man ofta icke vet eller bösinnar, hvilken moralisk tortur men kan ådraga en hel familj, som blifvit offer för missräkningen eller motgången — genom upptagande af lösa rykten, de der vid sådene tillfällen, under första intrycket ef en ej sällan till bitterhet vppjagad känsla, kringföras med: förstorande tillägg. — Till dessa anpmärknibgar föranledes insändaren, åf nigra uppgifter i Aftonbladet för sist! onsdeg, Je 953, rörande herr lagman Lindtquists cession. — Ati sensalion skulle väckas, öfverraskning framkallas. var en naturlig följd af herr L:s relationer till många vänner och bekente. Men den som närmare känner förhållandet och deribland insändaren, en af:terr L:s