Aftonbladet – 4 november 1850, sida 3

Article Image
från landsböfdingeembetet i Götheborgs och Bohas län, datered den 30 Okt., om kolerasjuke; inom Götheborgs och Bous län, utom Göthebo gs stad och Carl Johans församling: HS Ö 2 5 Tv ER x Nya Varfvet: Transport från den 235 Okt. . 1B. ö dä öd. je r til den 28 Okt. . . 2 — 5 2 i Tillsammans 47. 5 40. 92! I Partileds cocken: ITran: :port fr 4 Okt. vv 3 3 — 2 Dorefier ej sjukdomsfall eller dödsfall. Donsö: Transport från den 46 O . 100 7 3. D refer äro de sjuke tillfriskoade ech intet nyt . sjukdomseli förekommet . . — — 3 — I I I a Tillsammans 40. 7Z 3 — pastorat: 1 dan 29 Okt. ov. 69. 33. 44. 435. den 9 do. . 6 6 3 142. Tillsammans 68. 89. 47. 42. Kongelf : Transport fr. de 47 Okt. vv. ö ö — — Derefer intet sjukdomsfall. Ljungs socken: Teassport från den 924 Okt. . Derefter ingen förändring enmäld. Örgryte socken: Tran port från den 23 Okt. . 850. 21. 33. 6. Derefter ingen anmälan gjord. Å Fessbergs socken: Tra insport från den 26 Okt. . 37. 4. 29. 7. Doareft r af den tillförordnada en anmäldt attiorien ej i vidare fisnes någon kolerss! K Backa och Luniby socknar på Hisingön: Tran: port från den 25 OM, Lv S — — i Dereter ictet siukdomsfail. Solberga och Spekeröds socken: jErans port från den 23 Okt. . 43. Sedermera ingen anmälan inkommen. Karreby pastorat: raneport från den 83 Okt. . . erefter anmälde . . s. .. — 2 — a rr I te N ua r Tr De ol ser j i l. Tillsammans 9. 6 — H Sedan sista repporien har ani mäåälan jemvät ankommit från I Lycke pastorat, om ew derI städes timadi koterafall, som : ts med döden, men att det inom partoratet för närvsrando är godt . 4. 1 — — I i Summa för länet 225. 87. 99. 37. dito för staden 44355. 479. 494. 232 Pre tillssmmeans för Götheborgs stad cch län . . . 4378. 5GG. 593. 989. em (Iasändt.) En insändare har i sista numret af det satarierade Morgondbladet, på det vanliga förnäma pöbelmaneret ilat det klander, som uti Aftonbladet för sistlidne: ionedeg blifvit uttaladt mot karaktersfullmokter i almänhet, synnerligen deras tillväxt under hr statsrådet von Hohonhausens departementchefs tid. I Den värda insändaren, han må vara en ryklickt karaktertserad eller n gon ennan, har dock förömt, at ogiliandet af karsktersfullmakters utdegrundar sig, dels på hvad Rikets Ständer uti 3 skrifvels 3 don 9:s Juni 4844 förklarat vora deras önskan, dels på hvad konstitutionrutskottet vid 4840 års riksdeg uti memorislst 4 23 föresleg!t till integanda i grundlagen, och hvilket förslog af Rikets Stönder vid samma riksdag gillades. De: är således icke uteslutande den enskilda indiiden3 åsigt som ligger till grund för det i Aftonblodat uttaleda kandret, utan en åsigt som jemväl byltatg af den ena stetsmakten, hvilkens rättighet till eti ord i leget hvarzen insändaren eller landti lörsvarsdepartementets chef ria nligtvis bör kunna eller v ga bestrida, ehuru stark åtrån än må vara till maktul:komlighet. Att hr ven Hohenhausn är svag för sazaktersfullmakter är ganska naturligt, då ban sjelf under sin förflutna, så väl aktiva som inaktiva miitäarbana varit af dem en stark afnämare; men detia förhållande är icke tillräckligt som försvar för principen. Ti!l hvad ofvan blifvit yttradt anser man sig icke böra tillögga något annet, kort före ett riksmöte, varvid möjligen denra likasom många andra sa7 kommer på tal, än blott föra til minnes, att nägra karektersfullmakter icta finnas i Norge, der 23 S af Grundioven förbjuder de-as utdelning: amt ett dessa slags fullmekter ej heller gifvas inom svenska flottan. Ingen torde likväl häraf komma vill den slutsate, att ju icke på båda ställena ännas officsrare, hvilka utmärka sig för ovanliga egerskeper och sto: duglighet i fjensien, fullt ut lika mycket som många andra, hvilka för bedrifer ulom tjensten blifvit karakteriserade, eler au Regeriogen äfven uten berörde s. k. utmärkelsemedel, rättare sagdt föda åt fåfångan 0. fp. v., skulle vara ur etind att tillfredsställa individernas bill ärelystnad, sarst belöna den ovantga skickligheteno. Den vigtigaste sanningen ett taga i betraktande i afseende på detta ämne, och hvilken för dess moraiiska inverkan aldrig borda förbises, är att karak:ersfullmakters utdeiande, äfven om dat sker sårom utmärkelse för verkliga förtjenstor, innebär ell-r fötutsätter den åsigten, att den nitiske embetsmannen icke kan finna en tiliröcklig belöning uti inre tillfredsstälie!so öfver uppfyllda pligter eler uti sina medborgares aktning. Att detta är en demoraliserenda princip lärer icke kunna bestrillas. Slutligen vill man föra ännu en enk till minnes, ör att möjligen derigenom lemna en clav till det i Mörgonbiadet gjorda anfall, och som mera afser person och ett lömskt bemödande att med tillbjelp af kalomnier härleda Aftonbladsinsändarens klander från däliga motiver, än sak; man torde nemligen påminna sig det förord för karaktersfullmakters införande inom artilleriet, som af signaturen I. A. H. afgifeits i Keigsvetenskapsakademiens Tidskrift, 6 häftet, pag. 302, samt det häraf föranledda svar, hvilket föreko:omer i Aftonbladet för den 91 och 94 sistlidoc Augusti. sena (Införes på begäran.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Huruvida enskilde personers affärer i allmänhet och fallisementer i synnerbet äro ämnen för offentiigheten, åtminstone så länge vid de sednare någon moralisk uppsåtiig förseelse icke blifvit bevisad, är en fråga, hvarom meningarne kunna vara delade; men så mm ycket är åtminstone visst, att om och när de rågongäng ormäranas, publiciteten bör tillvögagå med varsamhet cch, särdeles innan omdömen uttalas, iakttaca den visa receln: auvdiatur et allera nrars

4 november 1850, sida 3

Thumbnail