Aftonbladet – 4 november 1850, sida 3

BLANDADE ÄNNIER EN SVENSK KOLONI VID DNIEPERN. (Ur en Finsk Tidning.) Sundom, säger segsn, när men i sin båt framsider öfver det epegellugna hafvets yta ech, lutande sig öfver -båtkanten, ser ned i skymningen af det duakla djupet, varseblifver man längst ned på bafsbottnen gatorna och tornen af en fordom sjunsen stad. Och ju längra man ser, desto tydligare urskiljer man husen, gårdsrnae, kyrkorna; slutligen få de ödsliga gatorna lif, man tycker sig se ett förgätet folk i forntida drögter himla på torgenp, man tycker sig höra klockors klang och vegnars rassal och sorlet ef en böljande menniskomessa — då griper förfäran betraktarens håg, han lyfter hastigt sin biick från djupst, en lindrig fläkt grumlar ytans spesel, och den underbara erpblicken är icke mer, blott hafvet utbreder sig i hela sin majestätiska prakt för batraktarens blickar. istan med f mma känska följde men för tre år seden hv F. J. Etman på hans i många afseerden srärkvärdiga biskrifeing öfver Runöp., Octså här faun man spillran af ca forntid ännu tydligt skönjbir, 02 icke i hafvets djup, dock på en nästen forgiten enstaka ö midi i dess böjjor; och hada en nyare tid med sina nyare seder, lik vicdkåran öfver hafsspegeln, grumlat anblicken ef det gamla, så igenkände man ännu tillräckligt deraf, för att roed ett gjupt intresse följa beskrifveren på hans vandring ditbort. At spillror af en svensk bsfolkning, lemnioger af en kolonisation, som enligt all sannolikhet går mycket högt upp i tiden, ännu finnas spridda här och åer kring Östersjöns södra kuster, är icke obekant; men 0ss veterligen har men icke enat, at: afslitna gpillror af denna spillra hamnat låpgt in uti sydligeste Rysslarvd och der ännu i dag förråda sitt sverska ursprung genom fullkomligt bibehållst, ebhbu:u föråldrad! språk samt egcndomliga seder och minzen utaf sin barkomst. Det var deriöre med särdeles introgss en resande landsman, som förliden fommer bezegnada baden i Hapsal, af inspektorn vid dervsrande kretssko!a hr C. Russwurm, som under er följd af år befattot sig med undersökningar i ethnografisk våg och sted i direkt kommunikation med er sversk koloni vil Dniepern, echöll följande upplysriager, beledsagede af ett egenhändigt bref från en af kolvercn, hvilket har, med all dess felaktiga ocrtbografi utsn sl ändring, åtföljer hr Rusewurms 2oteckningsr. Vi lemsa för derna gång de historiska anmärkningar, som kunca göras vid nedanstående, och anföra hr Rus:wurms cgna ord, så Jygsnde: I fordna tider, berätter en troligen vid pass ir 11400 antecknad gö:hisk scge, droso Thielwars efkomlinger ut för hungersnöd och kommo till en ö i hefver gentemot Aisilend, benärand Dagsipi (D3gö). h 3 de nedsaue sig och bygdeen borg, fom ännu är att se derstädes. Men då de icke heller här kunds uppehålla sig, gingo de öfver DUna och Ryssland elit till Grekland. Frön deta nybygge, möjligen ock från äldre eller yngre, hör på Dsgö en svensk koton! bibehållit sig i de båda stora byarne Kertell och Roixy, jemte flera mindre, dock att den pi sednare tider mycket sammenemultit. Ty år 4781 blefvo invånare i Roixs, i följd af uppkomna stridigheter med godsägaren, förflyttede tili södra Ryssland, och år 4810 bortflytisde sf lika anledning de fleste invinarno i byn Kertell, i det de s ridde sig i de krvingliggende sockparne. Tör närvarande fisnsas under postor i Roixa ännu vidpass 400 persozer, som bibehållit sit fordna svenska språk i en alldeles egendomlig, engelska språket liknende munert. De åter, hvilka (till antalet 1907) utvandrat till södra Ryssland, enkommoi Maj 4782, efter många besvärigheter, till sin bestämme!seort, nvjden af Berislew vid Dnipora i Chersonska guvernementet, grundade der et sytygse, Geslsverskby, lefva ännu der enligt gammel sed, med oförändredt språk, samt nåra g med åkerbruk, boskapsskötsel och fiske i Dniepern, men hefva till antslet mycket förminskete. Om derss öfriga förhållanden giver skolmästeren på orten i cn visserligen något konfys skrifvelse på i å öljarda underrättelser: a i den staden Håpsal åt den evinska lärare. . Kära lärare. Vi bedie om nåd at vi ick så ferstå at skrifva til Eder baka jzen som J hbofer til os skrifvat, vi hede sat på gå 2 tid i rislend iblend tiskar och rus r på 68 år, bör var ingen betre skrivare som kurde lära os skrifva på svänska vi hede tänket av vå lång tid at få lära sådent skrift och få sådana lirare som skole kusa pi svänska (sc. skrifvaj; så ka vij dåck skrifva Eder räd ver hand äfter som vi bade Edera hand fersiät, så skrifve vi til Eder baka jen turu pu ulsör på deta landet i dena gamia svänska bien fices 32 familior äro än til rena svånskar och pärsonar man fålck äro 87 kuinoken 84 berzner äro båda skolabarn och fämå (i. e snå)109 både gåsar ech kurrobern hus boningar äro 39 äs nd äräna (är reos) jord när gud välsiganer så bär dov goda fru. (frukt), man kan biuka iker var man vil en stråem går jgezom deta landet som heter neper och bolr land med reror och busker och gräs fines och hos os bära fines och hos oscch sten Ar (stenar) uti fom mar ken brana (bränner) kalk af och mira mur ef sten våra hus äro ef ler och sten t:k ör utaf halm.och tren som men brukar til begri (byggeri) måste man kepes fosalar ära sanska miket st elehendir stag sidana som men ken a til näreng fi kar äro ochså af allsbardir slag det amma kledemodet är fer... (ferlorst?) och nu her vi tiska Kledmodet så man som Kviza och på brilep brukas) andra spälor på tiskem och på barnsdopet iogen spal här biuksas ön gamla. seder om jule tid julgelt och halmlek jultors icke annat mer har finis. och vilda diur som heter Ormar och vergar icke miektet, och aft annat als intet, s Vi vete väl at våra firfeder äro ifran dego men om resan vet vi jatet de gamla äro alla deda ock vi vete intet te (till — oro) dena ressn den gamla rotas metbes megnus ver här skollärare på 35 år ock så blif han deda i 48359 år och nu är hans sou i sama stäet. Kristan mathisson, har (han har) hä