Aftonbladet – 4 november 1850, sida 2

Kaptenen, som mera beundrade katalogen in taflorna, tog den med vördnad ur kassörens händer och skulle i sin ordning uppbygga sig dermed. Han stannade, såg på numret af taflan, st!og upp det och Täste: En riddare, expectorerande sig bredvid sin sköna Glad öfver den oväntade lyckan att finna några ord som ban begrep, fortgick han upplifvad och började åter. M 20. Ena petit pågs, anropande Ia Carita. Ea misenta:i ebiuchianadräckten, hvyssande sin bamibino, vis:r bonom sitt deltaganden Den gode kaptenen trälade en god stund tåligt med denna djuna lärdomskälla; men den började bli altt djupare och djupare. Shutigen då han blott fann en lång engelsk vers eller några bemlighetsfulla tecken och förkortningar, stoppade han, helt nedslagen, katalogen i fickan på sin frack. Åter hade det lilla sällskapet intagit sina platser. Programmet lofvade en dramatisk skizz. Förhönget pick upp och — en herre i svert frack framträdde bugande. Med nigra valda ord förkunnade han att skizzen skulle uteblifva eller hade, som man säger, torka! in. I stöllet vis:de sig en helt ung herre med en fi J. Fru Gröndal, som började bli sömnig, och fann sg föga belåten med sn afton, yttrade sin önskan att gå hem, och då kassörn ville hålla henne qvar med löftet om ännu ett tal af herr Gränthal, stod hon ej v.dare att öfvertala. Man begafl sig således af: käassörn inom sig förbittrad på den förblindade och förstoekade frun, kapten alldeles yr och förvillad af sin systersons åsyn och ord, och pastorskan hvälfvande inom sig ganska bestämda och bo tande planer emot herr Charles Grinthel. Under djup tystnad kom man till porten af hotellet och tog god nattafkassörn med många tacksägelser. Denne lemnade sina vänner herr Charles Gränthals adress och skildes från dem i en föga vänlig sinnesstämning. Aldrig trodde jag att Kalle skulle bli en så stor person!, utbrast ändiligen kapten, sedan han en styf qvart oroligt väntat att hans sy