om skyldighe!en till hägnads upprättande och underhållande mellan hemman och jord på landet, i underd. hemställt, funnit godt att åt 5 3 i kongl förordningen angående stängselskyldigheten, af den 9 Febr. 1802, gifva följande förändrade lyde!se: pHar, i de fall, då odlad eller ouppollad jord 8 imse sidor mött, stänzsel, med begagnanda af siängsaivitsord enligt 4 eller 3 Ö blifvit upprättad; men igorna sedermera å eadera sidan kommit i löräair2dt bruk, så ait skog, utrairk ciler bot a bif vit till Sker, äng eller pilen! aring uppodlad, alter ock förut odlad jord blifvit till stos, utmark eilsr be :eshaga ulegd; då skall ott sådamt förhållande e verka till förändring i hignadsskyidigheten, utsn iansamma fortferanda oigtrar efter onahanda grund ot ägor, sam förut vVaavt siänaselvivsord ej or bestå af odlad aller ouppodlad jord; 131 skall i afssonde på hägnadsstyldighaten linda till efterrättelsa hvad i föregående dt är; AR ding får vidkännas d Jagande i häg från hvars upprättande och uaderhållanda han förut varit bafriad, skall vara berättigad att af grannen öfvertags sin sndel i redan befiatlig stängsel utan ersittning. Derjemte har regeringen, i huvudsaklig verensstämmelse med hvad rikeis st ränder i underd. föreslagit, såsom tillägg till stängseljörordaingen, stadgat: Kommi dalägare i herarman eter bylag isra, enhälligt öfverens, att stängsel mell: gor, elier viss del desaf, ej upprättas eller skall, må sådan öfverenskommelse, skritligen ing sen och af alla deligarae undertecknad, för giltig anses. I slikt fall skall jordägare susvara för Vår: len af sina kreatur? och gälda den skada, som å de inder ö erenskomm: slsen isbegripsa ägor af kreauren göras. Ej må sådan Öv renskommelse yt ten av micst två tredjelsler af jordägarnes acts, ammans äxganda minst två tredjedelar ef dor ordrymd, för hvilken öfverenskommelsen blilvit inånger, samtycka till dess upphäfvarde; dock vare islägare ej mont att sina äsor särskildt instänga, ler han stängsela ensam hålla 2 (D. A.) ——O————