Aftonbladet – 4 november 1850, sida 1

PÅh nej! Sådan är han altid,, svarade kassören lugned, i det han med djupt förakt blickade ned på dea ovärdiga modsen till en stor man. Allid! upprepade frun i en ton, på en gång förvånad och nedslagen. Åh Gud bevars! Det var faz... Här tystades hon af en linIdrig stöt från sin grannes arm, ty nu gjorde berr Gräöntbal min af att börja. Ian gick fram till bordet och drack af sockervattnet med utseendet sf en Sokrates, som gaed värdighet tömmer giftbägaren i högsinnadt verldsförakt. Herr Charles Griathal var i detta ögonblick oändligt stor och sublima i sma egna ögon och äfven i den beskedliga kap:enesgs, hvars orörliga ansigte bade koncentrerat hela sia lifskraft i synen. Med knäppta hönder och förvånad uppsyn betraktade ban den vigtiga operationen med valterglaset, och farn nu, all datia var den Urdas-brunn, hvarur den store mannen hemtade sia djupa, poetiska vishet. Herr Gröatha! tog ett par steg tillbaka, likasom af vördaad för sockervattnet, öfverfor den försaralade menigheten med en blick, som skulle vara kunglig, förde handen inom vesten till sitt bjerta, och började: — pPoösiens genius — har med rosenfårgade, ambradofiande guldvingar sväfvat genom verld;alltets zoner, ifråa det stora ögonblici, då der grosee Baumeister, genom des: aceomplicerande, gaf les idges divins en fixerad gravitationsjag. Herr Geinotbal hemtade andan en minut och såg sig omkring. Hana är superb!o hviskade de båda damerna, som intagit den stackars kaptenens plats. Han är verkligen originel! anmärkte leende den garale berrn bakom dem. Pestorskan suekade och hennes son började ånyo, med en stolt gest: AMla tider, alla sekler hafva varit entrelaesrads al denna gudafläkt, Ifrån den dunkla sagotidens prunkande, majestätiska epopå tull våra s.ns commun-dagars husmanskost al kaallar ceh slaring, spårar man samma ideal.,