Aftonbladet – 1 november 1850, sida 3

etongsförbindelsen varade också endast i 2 nummer, varefter hr Sjöberg tillegnade sig följetongen, som lock fanns uti en utländsk tidning hvilken tillhörde Reforms redaktion allena. Derjemte omtalade hr Sjöerg för flera personer att han lemnade penningevidrag åt Reforms utgifvare, på en tid då han sjelf j försmådde att utaf en af dem göra åtskilliga minire penningelån. Detta samt hr Sjöbergs vid samma tid i Arbetaeföreningen inträffade verksamhet, sådan den af less bestyrelse för kort tid sedan blifvit framställd, n verksamhet som stred äfven emot mina äsigter, nligt hvilka Arbetareöreningen endest småningom ch på upplysnisgens väg kunde verka för arbetsdassens moreliska och inotellsktuella bildning, gat nig yttermera visshet om beskaffenheten af hr SjöDergs tänkesätt och var jemte beteendet mot Reform rsak, hvarför jag sedermera, såvidt på mig berodde, j ansåg mig kunna låna Raforms titel ät innehålat af Folkets Röst. Detta om min ställning i allnänhet till hr Sjöberg, De beskyllningar som mot mig uti Folkets Röst olifvit rikade, vill jag endast med ett par ord bevara. Att de resterande prsnumsrationsmedlen å idniogen Reform ännu ej blifvit återställda, bör ej bekymra hr Sjöberg, som dessutom enligt hvad rådstufvurättens protokoller förmäla, torde hafva till räctligt af sin egen ekonomi, alldenstund prenumerationsåret ännu ej tilländalupit. Då hr Sjöberg vidare ligger Demokratens uppsättande mig till last, san det förmodligen endast komma af hr Sjöbergs okunnighet om verkliga förhållandet, alldenstund jag har blott en aktie bland omkring 70 ui nämnde tidving och sålunda i genska obetydlig mån bidra git till dess uppkomst. Hved mitt religiösa föredrag beträffar, hvilket hr Sjöberg, enligt en uppgift som i polisen förekom, omtalat såsom afeistiskt, och hvilket han under ransakningen derstädes visada sig hafva särdeles brådtom att gifva en mörk färg, så är det så mycket mere osannfårdigt, att jag oaktadt hr Sjöbergs enträgna uppmaningar ej kunde förmås att derifrån afstån, som Arbetareföreningens stadgar, äfven då hr Sjöberg tillhörde föreningen, ej tilläto censur och ingen seit detsamma innan det hölls, i anledning deraf ait det så sent blef färdigt, att någon genomläsning a annan person ej skulle kunnat medhionas, hvarförutan hr Sjöberg, om han till mig stått i närmare förhållande, dock af mig skulle blifvit ansedd inkompetent att i ett sådant ämne te:gas till råds. Som bevis att jag häri-ej misstagit mig, vill jag enlast påminna om hr 8:s uppgift inör polisen, att an hos en tysk författare, Feuerbach, läst samma ankar, som jag uti föredraget uttalade, och då han vid ett annat tilifålle i fiera personers närvaro tillfrågades: hvilken Feuerbach ? uppgaf en jurist vid jamma camn, men som ej skrifvit ett ord hvarken .eologi eller filosofi. Jag anser mig böra tillägga att ingen ef här ofvan befintlisa uppgifter blifvit nedskrifven utan at ag förut gjort mig förvis ad om att kunna bevisa illförlitligheten deraf. ; Slutligen de grofheter hr Sjöberg tillåtit sig mot min person ämnar jag icke bemöta, alldenstund de illhöra ett skriftställaremanår, som det är öfverföligt att här karakterisera. Stockholm den 31 Oktober 4850. F. Borg.