Aftonbladet – 1 november 1850, sida 2

—————L —E EEE RR Då inlösningssumman utgör 166:82. för hvart barn, nflyter för tre . . . . 2 B00: — Med beräkning af kostnad för 2 . 106 — olifver förlusten på sådara barn . . . . 310: — Her för hvarje . . . . 403: 16. Di inlösvingssumman för bara under å år en 1838— 1847 utsjori i medeltal 47 345: 36. 10, torde kunna antages, att, enär för endast några få erlagts öfver 100 rdr, men deremot flera fått inträde i barnhuset emot lägre afgift, medeltalet af inlösta barn för hvarje år utgjort 473. Inarättniogens årliga förlust på dessa barn, efier beräkning ef en inlösningssumma af 100 rdr, uppgår således till omkring 23,643: 46. bko. Kommiiterade uppgöra derefter en beräkning öfver hvad inlösningskostnaden borde usgefår blifva komma till det resultat, att ett bara, som fyllt 1 år, borde få inlösas med 260 rår, och ett, som fyllt 6 år, med 484 rår 8 sk., allt ras. Kommitterade hafva antogit den af nuvarande Dar: nhusdirektionen till en del följda grundsats, att föräldrar åt barn, som intagas å barnhuset, äro skyldiga aut ersätta kostnaden för deras underhåll. Det skulle dock öfverlemnas åt fattigvårdsdeputerade att, efter förekommande omständigheter, gifva anstånd med erläggandet af hela eller en del utaf afgifien; att bestämma om och när utsökning deraf finge ake, samt att efierskänka densamma, när föräldrarne återtogo barnet till egen, för barnhuset kostnadsfri vård. Deputerade skulle bland annat erhålla föreskrift att gå tiliväga med den varsamhet, att icke genom afgifts uttagande för barn, fader och moder åjelf blefve nödlidande. För kommitterada sjelfva har emot ifrigavsrande Jel af förslaget framställt sig den invändning, att barnhuset, som otvifrelaktigt kommer att erhålla fordringar. hos många föräldrar; hvilka ej mäkta genast erlägga oftanämnda afgift; knappast lirer derigenom i inkomst vinna mera än hvad det kostar att bokföra och i öfrigt hålla redå på dessa osäkra fordringar. Men om således förslaget härulinnan har föga värde, torde det i stället medföra följande vinning, som ock utgjört kommitterades egentiiga motiv för detsamma, nemligen: Att den fortfarande förbindelsen för föräldrar, att sjolfva underbålla sitt barn, skall i viss mån moterka lättsinnet, men i synnerhet ugöra ena ständig minnelse och egge!se för dem, att återtaga barnet egen vård, och sålunda befordra hvad kommitanse af högsta vigt, neml. att feamiljebanden nanknytas, ar varit en måhända oundviklig följd af det ö) sätt, hvarpå fattigvården förr blifvit för2 som bufvudstaden, att polismyndigheten måst ingripa deruti, och att således denna nygdigh tills öfverlemnat till. -barnhuset. icke bk i samt barn af. häktade .personer och såder mn ukhus eller annan. barmhertighetsanstal ifvil in agna, — hvertill ock. barnhusstyrelsena nur nde Iostrukt on gifver anledning, — utan äfven andra andast deörföre att de befunnits fattiga irniocs Ständiga kollisioner hafva härigenom ups Hi nämnda förhållande samt den mindre sor; el ilken polistjenstemännens af andra trägng scromi opptegna tid medgifvit dem att egpa åt und iniogon, huruvida ett till understöd. anmäldt i va it of sådant i verkligt behof, har man ock anor: sicom jörnämsta orsaken, hvarföre inrättningen ånare tider blifvit öfverfylld med barn och derig ; afseenden skadad. Men om kommitters: 1 förslag i afseende på sättet och vilkoren i mivtagningen bifalles, iorde ofvannämnde olägenheter utan vidare åtgärd försvinna. (Frågan om rättigheten oi i barnhuset inköpa icke vå av). Om kommitt-rade utan svicchot be limt sig för den åsigt, att barnhuset huvudsak! yrde blifva en räddniogsanstalt för värplöss sarn. bor deremot ingen fråga hos dem väckt så su ok ligheter, som den, huruvida inrättningen bör e-oot2y3 bärn, hvilka icke kunna. sägas vara värnlas. stund, deras härkomst är uppgifven: och de mm sigi vård hos-personer, som äro beredda at: löv dam 13tala stadgade inlösningsafgifter. Det är i Sverige genom leg (46 kap. v balken) stadgadt, att moder, som utsätter si skall, ändå att. fostret ej får skada deraf; med fängelse efter omständigheterna. Det af redningenuppgjorda och at K. M:t till R: St:s tagande framlagda förslag till strafflag innehåller (-. kop. 21 ), att, om barn utsättes, äfveb under sådana omständigheter, att fara för dess lif eller helsa ej synts vara för handen, skall dock den brottslige straffas med böter eller fängelse. . Den pu gällarde instruktionen för barnhusets direktion gifver icke någon anledning, att staten, genom en af densamma understödd offentlig anstalt, skulle vilja underbjelpa förhemligandet af ett brott — barns utsättande — som allmänna lsgen straffar. -Hittebarn skulle väl emottsgas och vårdas å barnhuset, men, såsom ofvan nämndt är, endsöt till dess den person, son utlagt det; kan upptäckas, då denna, efter undergånget straff för sådan förbrytelsg, är skyldig att återtaga barnet. Allmäbna barnhuset härstädes är säledes icka något egentligt Hittebarnshus; der,barn, utan forskning efter dess härkomst och utanafgift, emotteges. Det lärer väl ock så mycket mindre kunna komma i fråga att nu-gifva dess verksamhet en utsträckning i sådan riktning, som till och medi flera länder, hvarest detta slags anstalter funnits behöfliga, och systemet af den bemliga möttagningen — genom 20 lucka på väggen, le tour, — änhu har varma försvarare, tankarna deromäro mycket delade, och flera utmärkta statsmän arbetat på afskaffandet af nyssnämnde system. En annan fråga är likväl den ofvan framkastade, om man skall fortfara att; såsom hittiilsskett; emot betalning, intaga barn; utan att deras härkomst efterspörjes. , Kommitterade hafva vid hoga granskning af ofveannämnde instruktion kömmit. till det, resultat, att