Aftonbladet – 1 november 1850, sida 1

Korrespondens-artikel. Paris d. 23 okt. 1850. Ju närmare vi nalkas den bestämda, tiden för nationalförsamlingens öppnande, ju mer lifvas äfven de politiska samtalen bland allmänheten. U:an politik tefver Paris blott till hälften och det tyckes som hade mängden under de förflutna sommarmånaderna hbemtat nya kräfier i naturens skö:e, för att vid höstens inbrytande kunna med fördubblad ifver återbörja sina öfverläggningar om republikens angelägenheter. De lifliga, måbända stormiga diskussioner, hvilka man värtar och anar vid lagstiftande församlingens återkomst, afbidas med på en gång nyfixenheat och oro. Skall Louis Bnapartes presiientskap blifva förlängd!, oc: huru skall detta lämpligast kunna ske? — se der dagens vigtigaste fråga, som nu snart kommer närmare sitt afgörande. Det är icke litt att i eit land, sådant som Frankrike, kuona förutsiga hvad som hända skall. De djup sinnigaste statsmän hafva sett sina planer ramla just då de trott sig hafva rest dem på de säikrasta grunder, och framtiden kan här lätt bära en revolution i sitt sköte. Men efter allt hvad man kan sluta af det rärvarande kommer presidenten att erbålla prolongation på sia ianehafvande befattning, åtminstone för n:gra år. Hura partierna skola tillfredsställas och saken rangeras, blifver visserligen qvistigt noz3, men för den stora mängdenrs beslut måste dock det enskilda intresset viks, och på det hela tyckes mängden resonera så, att det kan göra folket nära 003 detsamma hvem som är president, hlott den republikanska styrelseformen står qvar. Eitkonungarike bildas icke med vågra underdåniga resor til Wiesbaden eller Claremont, huru anborna och stjernbeprydda de besözende äa må vara, lika litet, som man skepir ett kej:ardöma af champagne-buteljer. Skulle ock detta sedoare för ett ögonblick lyckas, vore det lika förgängligt som den lätta fraggap, lika snart bortslumradt som det behagliga ruset. Folket önskar och behöfver lugn. Det fruktar att, vid ett aytt presidentval, konspirationer af alla fårger alltför långt skulle drifva sitt spel, kanske ända till hasarden af ett medborgarkrig. Allmänheten tyckes derföre vara böjd att undvika faran och behålla det som är; äfven partierna komma säkert att inse det. Republiken är den enda räddningsplankan för dem alla. D3 stora revyerna, hvilka så länge utgjort en anledning till oro, på samma gång som en ögonfågnad och en förströelse för den grannlåtsälskands hopen, iro ärdtiigen slutade. Den fruktan som gjorde sig gllande bos en del parsonar i anledning, sf dessa militärpromenader en gros, medförde visserligen ep iten stagnation i fommersen; dock förmärkes i allnärhet ingen klagan öfver effirerna, cech fsbiikanna bereda sig med fart på den stundande vintersäsongen. Krirg horisont:n har hösten redan svept siaa gråa dimmor och kalla norignviondar hafva under de ssdaere dagarne genomilat luften och liksom påmiat om nordens vinterkyla, Detta ovanliga och alltför tidiga afbroit har förmått en stor del af dea vacira stadens skönaste bofolkniog att öfvergifva, uidigsre än vanligt, sina tjusande villor och ett med lokonotiverna återflyga till sina vinterqvarter. —