Aftonbladet – 31 oktober 1850, sida 2

hona; den började genast att sträcka på sina iemmar, liksom kattorna, då de vilja försöka om de önnu hafva all den elasticitet som tillhör dem. Jaguaren lade sina tvenne framtassar upp på bordet med de stora bliixtrande ögonen fästade på sia herre och med den lug naste min 1 veriden tåligt väntande på de karesser, som hon var van vid. Jay har den äran att presenter: hertiginnan, som icke saknar sina behag, så:om ni ser, och som ni gör väl att fjesa litet för; det behagar alltid qvinnokönet. Jag gjorde saa don Ramon rådde mig, och då jag med handen hade strukit det förfärliga djurets skinande pels, hoppade hon uppi mitt kni med en ir isam min, mein dena något afundsjuka hamraten sökte erhålla flara ynnestbevis af sin herre. Ni förstår att behandla henne på rälta sätte, yitrade don Ramon. Hertiginnan är redan alldele: intagen af er Knappast hade han slutat dessa ord, förrän bundarne begynie skölla i kapp utanför och Japiter kom strax in meden af dem, som nästan hade sprungit andan ur sig och knappast kunde stå på benen. Om haisea var fostbunden en litea tennack,som don Ramon öppnade och som innehöll ett bref från hans onkel Den förskräcklige Peters och 30 andra stråtröfvare voro ute. på spårjagt efter oss och sku!le snart komma. Don Ramon, på hvilkens tunna läppar jag såg ett leende som föreföll mi; got djefvuiskt, doppade.i eu glas whisky ett stycke fianell som Jupiter framrickte åt honom och gaed dermed djurets kropp. Hunden hade tillrsgsalagt den långa vägen på minireän en timma, Ni sern, sade Don Ramon, vait jag är en Bod konung mina undersåter, och att jag icka saknar kännedom om något som de behöfva. I natt skall jag få nyita af dem. Jau1