Aftonbladet – 31 oktober 1850, sida 2

mm — —Norm — 5 Litteratur. Dikter af Carl A. Kullberg, Sthm hos Beckman 1850; 326 sidd. 8:o å 1 rdr 32 sk. bko. Det är mindre vanligt att se diktsamlingar utkomma denna tid af året; enär förläggare och utifvare hellre ptäga vänta ett par månader, för att afvakta julen och derunder uppträda med sina arbeten på den stora bokmarknaden. L:kväl kan det ur mer än en synpunkt vara fördelaltigt att vända sig till publiken just vid denna epok, då en talrik massa läsare ifrån sommarnöjena och lifvet ute återvänder till staden, börjar sluta sig allt mera inne, och dervid önskar rekreera sig med litteratur. Det är också klart, att konkurrensen nu är liten, hvarföre faran att förbises till följe af medtäflares mängd, måste vara vida ringare än om julen. Detta rör visserligen blott det merkantila af saken, men torde ändock ej vara så allde!es att !emna ur sigte, äfven då frågan angår publicerande af poemer. När man med sådana egentligen afser ett arbete för det högre intelligenta lifvet, och följaktligen för tillfållet icke tar mängden i betraktande, utan vill verka först medelbart genom impressionen på de mera begåfvade, hvilka sedan så småningom meddela sin inflyte!se åt totaliteten af folket; då kan tiden för utgifvandet i sig sjelf vara likgillig. Men om man deremot har i syfte att ett arbete genast skall vara populärt och inrättar det derefter, då eger ock editionens tidpunkt sin betydelse. Hvad angår de förevarande dikterna, så kan man at ,Tillegnan åraga den slutsatts, att de snarara tillhöra det laget. Förf. kallar sjelf sina stycken ;garkrampy: detta uttryck är emellertid för hårdt, och torde väl ock böra skrifvas mera på modestiens än på öfvertygelsens räkning. Det första poemet, Qvinnans skapelse, belönades år 1847 af Svenska akademien med andra priset. Detta säger ju alltid något? Fie:e dikter kupna dessutom nämnas, af förtjenst både till innehåll och formbehandling. Med undantag af det nyssnämda längre och belönade poemet, delas de öfriga i )Sonnetter, Biandade dikier, Erotiska dikter, Öfver och till personern, hvartill sist ansluter sig en afdelning kallad ,Skämt, humor och satir. Redan häraf ser man att hr Kuliberg är mångsidig. Af flere stycken skulle raan tro sig hafva anledning att räkna honom till antalet af den hopplösa trånadens lofqvädare, men en hel mängd andra gifva tillkänna en annan genius. I förbigående torde böra nämnas, att denne ir Carl Kullberg icke är den i svenska litteraturen förut bekanta kammarjunkaren Karl Kullberg. — Vi önskade meddela publiken nåzra prof på hans lyra, och kände oss något förlågne i valet bland massan, då följande vackra och glödande utgjutelse till Upsalaskalden Nybom upplade sig sjelf sid. 279: TILL NYBOM. (1844.) pDu lyrans själ, Du sven på gyllne vågor, Af österns färgprakt rodnande i glans, Som kläder allt, Dig sjelf, i eld och lågor, Och bjuder allt till helikonisk dans! Til! sömns Du sjunger hjertats vilda frågor, Och binder trotsig på din sångarkrens; Du blef ej skapt för Nordens kalla zoner, Du lefyer blott och brinner uti toner. Hvad röra Dig väl lifvets små bekymmer? Du är ej riktigt hemmastadd bland dim. Så länge glaset än en i: erla tymmer, Du frågar föga efter vinning slem, Men på pegasen Du bevingad rymmer Till dia olymp, till dina dikters hem, Der toner fladdra gmektands kriag pannan, Och Ganymedes skänker fliokt i kannan. Re —