Aftonbladet – 31 oktober 1850, sida 1

bär. Då ni är fransman; känner ni naturbgtvis ick3 till fruktan. Jag svarade enda:t med ett leende. Vålan, hill eder då i beredskap! Ni skal i natt få tid att pröfva starka nerver.n Medan han talade hade jag bört ett otydligt ljud, som trängde in till oss genom gångane och dörrarne; det förekom mig såsom ett underiryckt morrande, et ihåligt skällande, eu suckande och oroligt: trampinda. Det stäle som ni nu kommit till och hvarest jig beder eder vira högst välkommen, sennor; tillåter mig icke att erbjuda eder dev civinse rade lilvets beqvämiigheter; och om ni skulle fisna min gästiribetnågot: barbarisk, så för undra er icke deröfver. Vi ärosnwlngt ifrin den civilisersde verlden.o ,Dock. förekommer det mig, sennor Rargonv, svarade jag leende, Mt jag hört talas om en morkis och sen täck hertiginna; de äro väl eckså edra gäster?a : : Visserligen. Vill se markisen? Iertis lginnan sitter vid bordet; henne skall ni få se redan.n å sDeteskall bli intressant. vä Hin tog et ljus fråa bordet och förde fig uti förslugan och en gång som ledde. till en inre fyrkantig gård, över: Hvilken sdet: Hus; som Don Ramon höll; utbredde ettsvagt skimmer. Knappt hide vi tagit ett steg utpigir. iden, förr än ett ofantigt djor medsen tung, (ehuru rack gång ilade framemot ofs och lade sina tvene framtässar på Don Romons skol dror. . Det var en björn. Bredvid honom sprungo de tvenne -ofvanför omtelate hundarve; de hoppade högt i lufter af glädje, beto björnen-i öronen och bråkade lekonde med honcm på alla möjliga sätt, utan art den förträffliga markisen lät det på nyöste sått bekomma sig, sDetta är markise, ;, ade Don Ramon,fi det