Aftonbladet – 30 oktober 1850, sida 2

borgs tidning slutar artikeln med följande omdöme: Såväl de högst vigtiga värf, hvartill herr S. varit gång efter annan använd, som ock ds välförtjenta utmärkelser han erhåliit, utvisa mera än det vältaligaste beröm hans stora duglighet såsom off-ntlig! embe:smar. Ått med ringa underbyggnad, gecom egen ihärdighet och drift svinga sig upp från me-; delklassen till sådane förtroendesysslanden, som dem hvilka äro här ofvan anförde, hörer till verkliga sällsyntbeter och bevisar, mer än något annat, snille och en stark själ. Rättvis ända till stränghet var han en omsorgsfull och huld fader för sitt län, hvarom synnerligast de tryggande åtgärder, som vidtogos vid 1826, 1830, 1837 och 4846 årens missväxter, bära ojäfviga vittnesbörd. I sitt enskilda lif var han äfven en god make samt öm och huld fader. Vänlig och mild mot underordnade var han jemväl städse tillgänglig för den ringaste af länets ianevånare, som hos honom sökte råd och tröst. Med god helsa, som först på sistone någon gång syntes vacklande, deltog han i embetsgöromålen ända intill sista stund, då den härjande farsoten träffade honom och ändsd: hans ärorika bana, sörjd och saknad af mången, som ru med tårfyllda ögon under tysta suckar beder till höjden om frid öfver den vördades stoft. — Mindre teatern bjuder 1 morgon thorsdag publiken på tre nya pjeser, hvilka gifvas såsom recett för hr Gustaf Kinmansson. Tvenne af pjeserna hafva onekligen ganska pikanta namn, nemligen Låt oss omfamna hv2rann, Folieville! och Tvertom; den tredje heter Sir Hughes Guilforts. Alla utgöra öfsersättningar. Då man känner den goda takt, hvarmed denna teaterstyrelse gör valet af utländska pjeser för sin repertoire, har allmänheten ali anledning att vänta sig nöje af dem; och den förtjenstfutle recett-tagaren skall säkert ock från den teaterbesökande publikens sida röna den sympati, hvarpå hans talent med skäl kan göra anspråk och som man kan hoppas äfven denna gång icke uteblifver. nn — En händelse, som under de sista åtta dagarpe varit föremål för mycket samtel och veckt en icke ringa sensation härstädes, är hr lagmannen Lindeqvists cession, hvilken var så mycket mera oförmodad, som hr IL. både sjelf och genom gifte varit egare af en ganska betydlig förmögenhet och icke veterligen legat i några handelsaffårer, som kunnat ådraga honom särdeles förluster. Skulderna lära uppgå till öfver 200,000 rdr bko, med ganska ringa tillgång för oprioriterade fordringsegare, bland hvilka lära finnas åtskilliga för större och mindre summor, som hr L. på den sista tiden lånat upp hos bodhandlare, med löfte om återbetalning om några dagar, och detta långt efter det han redan bordt känna sitt obestånd. Han: landtegendom Kaggeholm lärer vara iniecknad långt öfver dess värde. — Postångfartyget Svenska Lejoset har nu upphört med sina turer mellan Ystad och Stralsund för detta året. Det har redan ankommit till Carlskrona. — Ifrån Götheborg skrifves: Under det att koleran finnes på flere purkter i Sverige och under dat att passagen meljan Götheborg och Christiania sjöledes är obehade d, har härvarande karantänskommission en 24 de enves, med anledning af kolerans utbrott ? Christiania, förordnat att :lilandväga kommunikation med Norrige så till vida skall vara afbruten, att endast de resande, som dertill erhålla Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, äfvensom kurirer och postförare få till Sverige inkomma, likväl under strängt isktiagande af de försigtighetsmått, som i allmåinhet ä-o eller varda föreskrif: a. Det skulle väl synas som om denna förorduing icke kunde öfveriräffas i oefterrättlighet: men då regeriogen eiler kgl. karautinskommissionen i Stocktolm väl icke vill låta sig fördunklas af en simpel landsortsauktoritet, torde nan ha skäl till den förhoppning, alt snart i ryck få se någonting, som ännu mera insnärjer och inveeklar föreskrifierna.n Afven berättas, att karantänskommissionen i Götheborg har förklarat Lofön och Brattön i Bohnuslänska skärgården för kolerasmittade. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning lisos följande: DNS om besis på god hushållning med statens medel torde förtiena omuämnas, att de gevär och pistoler, son vumera kasseras pi kronans förråder och försäljas på auktion, icke säljas sådana de befinnas, i hvilket fall de ganska säkert skulle väl betala sig och inbringa betydliga summor, utan först sörderplatias och förvanslis tl: vanligt jernskrot, hvarigenom de förlora näsan allt värde. Omkring 1000 st. sålunda i gruad förderfvade gevär och lika många pistoler såldes nyligen på Nya Varfvet för några riksdaier. ÅL.n kan visserligen ej visstaga sig om molisverna till ett sådant förfaringssätt. Man ser tydligen att det är dikter di af den barnsl gaste skuggräds!a. Vapen kola likväl i vårt på vapensmeder rika land icke felss folket, om det en gång behöfver sådana. seemed — De i Upsala hospbal innebrända, eller all sedan ellsvådan den 12 dennes saknade hobjansn. voro, enligt Tidniogen Upsalan, n följande: 1) Ulsisa Ligarqvist fån Upsala. 2) Anna Stina Andersdotter från Bos läsa socken, Upsala län. 5) Anna Scphia Ahlgren från Brännkyrka socken, Stockholms lär 4) Eskan Frank, född Norström från Kamare socken, Up: län. 5) Evkan Anna Uilström från Köping. Anna Brita Lundberg fån Rammnä2 socken. Wesieras län. 7) Johanna Jan:dotCd