Aftonbladet – 29 oktober 1850, sida 2

missöden. Förgätande att till en partianförares värf fordras mer än blotta viljan, skilde han sig från det stora nationalpartiet, i hvars spets Ribeira stod. Han ville skapa sig ett eget parti, han väckte landets misstroende, och förskräckt öfver sin vanmakt, kastade han sig en dag i Rosas armar. Landet spårade detta förbund i styrelsens hemliga fiendtlighet emot invandringarne från Buenos Ayres; och som ingenting var det mera vidrigt än Rosas system, förenade det sig med Ribeira, när denne år 183( ställde sig i spetsen för ett uppror emot Orihe Vaktadt den nästan fullständiga enhälligheten som hotade honom, höll han stånd ända till 1838. Han kunde det, emedan krigsmakten förblef honom trogen, emedan han rådde öfver alla styrelsens bjelpmedel, och isynnerhet derföre att han understöddes af Rosas. Här är stället att rätta ett temligen allmänt missförstånd öfver sammanhanget med denna revolution. Man tror att det var franskt inflytande, som slutligen störtade Oribe; men vi kunna försäkra att han endast bekämpades aj Orientalerna sjelfva. Hans välde föll i slaget vid Palwar, der ingen enda utländning stridde i Orientalernas leder, medan han sjelf tvertom nödgades vika i trots af utländskt understöd beviset härpå hade man i kapitulationen af staden Paysandu, der en hel bataljon argentiner befanns ibland garnisonen. Men för orientaliska republiken äro argentinerna inemot lika mycket utländningar som chilenera. Oribe frånträdde presidentskapet genom en officiell afsägelse inför kamrarne, och afreste ur landet efter att hos samma kamrar hafva utbedt sig tillstånd att draga sig tillbaka. Efteråt, sedan ban lemnat hembygden, förmådde Rosas honom att protestera mot sin afsägelse, och — hvad i Amerika ingen förr hade sett — han blef af denne erkänd gom