Aftonbladet – 29 oktober 1850, sida 2

ledamöter bemötte dem med alla slags bevis på uppmärksamhet och högaktning. Tilläggom att tryckpressen, som i denna stat icke var fjettrad, berättade Rosas brott för den öfriga verlden, öfverlemnande hans namn åt den allmänna afskyn. Det är lätt begripligt att Rosas hämnd skulle företrädesvis riktas emot Ribeira, såsom sin förnämste fiende, såväl som mot hans styrelse och det land ban styrde. Emellertid var Rosas ännu för vanmäktig att gifva luft åt sin ilska; han nödgades ännu inskränka sig till hemliga fiendtligheter. På allt möjlig. säll understödde han det uppror, som år 1832 utvröt emot Ribeira; och ehuru det qväfdes, ansåg han sig ej för slagen, utan anstiftade nya. Tiden för Ribeiras presidentskap utgick år 1832, och general Manoel Oribe blef hans efterträdare, genom hans eget inflytande; Ribeira påräknade i honom en vän och en upprätthållare af sina styrelsegrunder. Oribe hade också af Ribeira blifvit utnämnd till general och varit krigsminister under hans presidentstid. Oribe tillhörde landets förnämsta familjer. Efter 1811 stridde han för dess försvar och utmärkte sig öfverallt genom sia personliga tapperhet. Men hans karakter är svag och hans förstånd inskränkt; och häraf kan man förklara hans sedermera ingångna förbindelser med Rosas, åt hvilken han öfverlåtit sig helt och hållet, fastän han genom detta förbund framkallat undergåcgen af samma sjelfständighet, för hvilken ban kämpat så ofta. Såsom härförare är han alldeles oskicklig; hans passioner hafva nerfsvaga menniskors häftighet och hänföra honom till grymhet, eburu han i sin enskilda lefnad är en man af heder. Hans statshushållning var emellertid långt bättre än Ribeiras. Man kan icke förebrå honom någon tillvext i statsbristen. Emellertid är han orsaken till Orientaliska republikens