ken var att Rosas förföljde lika mycket federalisterna som unitarierna, endast betänkt på ett enda syftemål, det att göra sig af med alla som kunde tänkas hinderliga för hans envälde. Det hat, som Rosas hyser mot Banda Oriental, 5r att härleda från denna gästfrihet emot hans ulltänkta offer. Vid den här omförmälda tiden var general Fructuoso Ribeira den Orientaliska republikens president. Ribeira är en slättbo, som Rosas och Quiroga; men hela hans lynne syftar åt civilisationen; hvilket ställer honom i rak opposition mot Rosas. Såsom krigsman öfverträffas Ribeira al få, om någon, i sannt hjeltelynne; såsom partigängare af ingen i ädelmod. I trettio år har han uppträdt vid sitt lands statshvälfningar och i trettio år bar man sett honom skynda att gripa till vapen, när ropet pkrig emot utländningar! låtit höra sig. När revolutionen emot Spanien begynte, offrade han sin förmögenhet, ty han har ett behof att dela med sig: han är snarare slösaktig än frikostig. Men likasom Ribeira slösat på andra har Gud slösat på honom. Han är skön, i ordets spanska betydelse, som på samma gång menar ädelt och krigiskt utseende; hans by är något solbränd, hans växt hög och smärt, hans blick genomträngande; han samtalar med behag och hänförer dem han talar med, genom ett tjusande skick, som är honom eget. Också har han varit den allmännast omtyckte bland alla som stått i spetsen för Orientaliska republikens ärenden. Men man nödgas tillägga, att knappast någon klenare förvaltare af allmänna medel har värre än han bragt oordning i ett samhälles tillgångar. Sin egen förmögenhet hade han förslösat förut; statens förslösade han sedan; icke för att uppbjelpa sin egen ställ