sådan som gällde bland gästfränder i forntidens samhällen, och sådan som argentinska staternas medborgare kunde vänta hos vänner och vapenbröder, tillsammans med hvilka de så många gånger kämpat emot Engelsmän, Span: jorer och Brasilianer, deras gemensamma fiender; mindre farliga dock, än den som nu uppvuxit midt ibland dem. Argentinerna anlände och landstego i skaror, och vid hamnen väntade dem Montevideos invånars, som, i mån af sina tillgångar och utrymmet i sina hus, valde hvar för sig så många som de kunde bistå med tak och bröd. Penningar, lifsmedel, kläder, allt räcktes de olyckliga flyktingarne, till dess de bunnit sjelfva skaffa sig någon utsigt till lifsbergning på egen hand, hvartill hvar och en sökte bereda dem utvägar. På sin sida skyndade nykomlingarne att företaga sig något arbete, för att underlätta sina värdars kostnader, och sätta dem i tillfälle att utöfva samma välvilja mot nya flyktingar. Man såg personer, som i hembygden voro vana vid det största öfverflöd, ägna sig it de vanligaste dagsverken, förädlande dessa L mån af sin förut för dem främmande samhällsställning. De förnämsta slägter i Buenos Ayres belunno sig bland utvandrarne. La Valle, den mest lysande hjelten i Argenlinska) hären; Aguerro, en af de utmärktaste bland Buenos Ayres statsmän; Echaverria, Platas Lamartine; Vega, Andiska armdens Bayard; Guttieres, nationalärans förste skald; Alsina, den store Jagkunnige och berömde talaren: alla hade flytt till Banda Oriental, likasom de fordom så rika possessionaterna Saenz Valiente, Molino Torres, Ramos Megia. Jemte dem såg man der äfven Rodriguez, den gamle anföraren ör sjelfständighetsarmeen och unitarierna; Olojabål, et af de tappraste i samma Andiska rme, hvars Bayard vi sagt Vega vara. Orsa